Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några »friare* vindar på ytan. I ett afseende äro vi i
tillfälle att kunna bestyrka hans högersirinade tendenser. Då
man möter en åkande roslagsbo, har han mycket svårt att
hålla till vänster.
Just i Häfverö bibehöll sig längst en egen
landskaps-dräkt. Den bild, vi här anföra, föreställer en kvinnlig sådan,
som finnes bland Schebo bruks samlingar och därifrån jag
har följande uppgifter.
Kjolen var snäf, svart och rödrandig; lifstycket af
samma färger med förgyllda knappar; skjorta hvit med hög
ståndkrage; huckle (hufvudkläde) hvitt med spetsar; mössa
af blommigt siden; förkläde svart med röda band och
tofsar; strumpor röda och skor med stora bucklen (spännen),
sålunda en ganska originell och klädsam dräkt.
Hurudan mannens kostym såg ut, hafva vi ej säkert
kunnat utleta. En person, som är invigd i förhållandena,
har emellertid ansett sig kunna beskrifva den sålunda:
svart jacka, mässingsknappar; väst randig i rödt och gult;
byxor antingen långa af vadmal eller korta af skinn
(knäbyxor); strumpor sannolikt hvita; skor med stora bucklen
samt en svart, rund hatt.
Detta stämmer visserligen ej med Radloffs berättelse,
att omkring år 1800 af äldre bönder begagnades hvita
rockar med blå knappar och uppslag samt att blå kläder
då utgjorde den vanliga högtidsdräkten. Dock talar han
om skärgårdsbomas korta dräkt. I Häfverö använde
enligt samme förf. kvinnorna »ett särskildt slags mössor,
på hvilka den höga kullen är hoptryckt och utgör en på
tvären stående kamm*.
Rospiggskan, roslagsmålet, håller så småningom på att
försvinna. Äfven i Häfverö närmar det sig alltmer
skriftspråket, ehuru egendomliga accenter på ord, ovanligt uttal
af en del vokaler, förkortningar af Ord och öfverräskande
ordställningar ännu få höras, särskildt från äldre. Allmänt
bekant är det stundom ganska lustigt verkande utelämnandet
af h, där det förekommer i riksspråket, och ditsättandet,
där det fattas. Sålunda hafva vi hört Häfverö af allmoge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
