- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
83

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bildar den en ö, afskild från torra landet genom ett bredt träsk,
hvaröfver förbindelsen med den öfriga världen uppehålles
förmedelst en lång landgång af trä. Här lyfter en väl hållen
skog sina ståtliga kronor öfver en fridfull nejd med ett
fätal enstaka vackert belägna torp. Den, som vill i ostörd
ro framlefva några sommardagar, kan svårligen uppsöka en
lämpligare vrå af världen än denna. Här kan han vara
ensam med naturen och en natur, hvilken i rik växling bjuder
allt, som lifvar och stärker kropp och sinne. Skogen och
strandklipporna inbjuda till vandring, det klara vattnet till
uppfriskande bad, på grunden och i vassarna vänta abborren
och gäddan; Dalbosjöns rymliga yta och friska vindar äro
i beredskap för seglaren.

Hit ut lärer nu för tiden sällan någon främling komma.
Inbyggaren från den närbelägna staden, hvilken gör sin tur
till landet för att länsa sin matsäck, har nu lätt att på
järnväg komma till Kinnekulle, som nu också alldeles dragit
detta slags turistström- till sig. För att taga sig fram till
Jäma kräfves ett visst mått af energi och själfförsakelse.
Till Rackeby går färden utmärkt på Kållands makalöst
präktiga vägar, men de sista tre fjärdedels milen äro minst
sagdt besvärliga. Det är rent förunderligt att se hvad
landtmannen anser vara en farbar väg, när han slipper att
taga länsmannen till råds. Människans naturligaste
fortkomstmedel blir på en sådan »väg» alltid det tryggaste, ofta det
enda möjliga. Därför blir denna härliga plats rätt litet
besökt. För oss, som bo vid Kinneviken, blir äfven sjövägen
till Jäma för omständlig. Söndagsjägaren blir nära nog den
ende, som trotsar besvärligheterna och uppenbarar sig i
dessa ängder. Då det för honom ligger en underbar retelse
i att få utöfva sin konst i villebrådets närhet, och en
lycklig instinkt tillika säger honom, att denna nejd bör vara ett
kärt tillhåll för »markens djur», tågar han hit ut i skrud
och vapen kanske redan på lördagskvällen. Från sin
skoltid minnes han att jakten ej är hufvudnäring i denna del
af Sverige, och det är väl därför, som han svettas under
en riklig börda af plunta, konservlådor och ölhalfvor. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free