Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var här sin suck det göt,
Det var här sitt lif det slöt
Det folk, som våra bördor bar
Llngt före våra da’r.
Stenen restes 1899.»
Mössan af för de ståndaktiga, som lidit och dött för
sitt land!
Uthvilade och stärkta färdades vi vidare i nordostlig
riktning, sökte oss fram genom passet mellan Hugn och
Ränken, under det vi njöto af de sköna taflor, på hvilka
företrädesvis den senare sjön hade att bjuda. Färden gick
nu mot Amots järnvägsstation, nära utefter den breda å,
genom hvilken Ränken sänder sitt öfverflödiga vatten till
Flagan för att genom Nysockensjön få det vidare befordradt
till Glafsfjorden. Äfven öfver dessa sjöar har man en
hänförande utsikt öfver de i vattnet utskjutande halföarna och
de motliggande bördiga sluttningarna, men för att icke längre
trötta läsaren må vi sluta med våra utgjutelser.
Färden var nu lyktad, och bantåget kallade till
hemfärd, men några af deltagarne föredrogo att längs
Glafsfjor-dens västra strand och förbi Borgviks bruk på hästryggen
fortsätta färden till Trossnäs* läger, hvarifrån de voro hemma.
Så slutade ridten genom norra delen af västra
Värmland. Är lyckan oss huld, skola vi vid första lägliga
tillfälle fortsätta den genom södra delen, och kanske läsaren
då äfven har tålamod att följa oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
