Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luckan till ugnen öppnas, man känner den oerhörda hettan
och ser järnet puttra där inne, erinrar man sig gärna hvad en
bonde, som kom till Uddeholmsverken och som man lät titta
in i en martinugn, lär ha yttrat: »Nog visste jag att
Uddeholm var mycket både stort och mäktigt, men si att di
hade eget helvete det visste jag inte.»
Till sist bese vi det ännu ej fullt färdiga nybyggda
storartade valsverket, enbart drifvet med kraft från en
elektrisk kraftstation längre ned. Nästan allt kommer att ske
automatiskt och det är endast på ett par ställen som
ingenjören, när han för oss demonstrerar det hela, anmärker: »Så
står här en karl!» — Arbetaren blir mer och mer onödig,
det fordras endast ett fåtal specialutbildade arbetare för att
bringa reda i och fä alla dessa maskiner att arbeta på ett
visst sätt*
Det känns svalt och skönt att efter all denna värme
och allt detta buller åter sitta i sin kanot och glida nedåt
kanalen mellan lummiga stränder.
öfver sjöarna Stora och Lilla Aspen nå vi på kvällen
den stora sjön Åmänningen. Vår tältplats söka vi inne i
tät granskog på första bästa ö. Det är i många afseenden
en ny natur som möter oss. Vessmans ljusa björkar ha
fått lämna rum för dystra skogar af fur och gran. Urberget
sticker kalt och hänsynslöst i dagen och på holmarna finner
ögat ej mer gråalen. Klibbalen har här ersatt sin släkting
och bidrager äfven den att ändra en detalj i landskapets
karaktär.
Myggen väcker mig på natten och jag tar en liten tur
ned till stranden. Allt är så oändligt stilla, måsen sitter
och sofver på klipphällen, änderna ha slutat att sträcka mot
land, och dimmorna hålla sin stora älfvalek kring holmar och
öar ute på sjön. Den första morgonbrisen sätter lif i dansen,
det går i yrande fart. Det är som dansade allt med,
fastlandets skogar och uddar, Granön, Kalfön och Ramön, allt
hvad de nu heta, alla följa de med i sommarmorgonens
långdans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
