Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppför Indalsälfven till Ångermanälfven och
dess ådals poesi.
Af Anna Lindhagen.
När en norrlandsbåt en dag i juli lade ut från Skeppsbron,
tycktes måttet med hetta och stadsleda så bräddadt,
att det måste rinna öfver, om man varit tvungen stanna i
Stockholm en enda timme till. Och icke blef man gladare
vid tanken på alla dem, som måste göra det. Icke ens
skärgården kunde denna dag lifva upp domnade lifsandar,
det behöfdes hafvet därtill. Och hafvet mötte då ändtligen
och härligare än någonsin. Dess friska fläktar gåfvo
fullkomlig svalka, på samma gång dess endast lätt krusade yta
verkade mycket rogifvande. Där ute rådde en idealiskt
lagom temperatur: svalt men på samma gång så ljumt, att man
kunde sitta på däck utan ytterplagg till långt in på aftonen.
Så tidigt på morgonen komma Stockholmsbåtarna till
Sundsvall, att man kan hinna med Indalsälfsbåten, som går
kl. 6. Men har man ej förut besökt trävaruindustriens stad,
bör man afgjordt skaffa sig af denna ett sannare intryck
än hvad en dåsig morgonstämning kan gifva. Dess lifliga
hamn och dess omgifningar, så synnerligen rika på sågverk,
måste ses då lastning och sågverksarbete är i gång. Själfva
staden är typiskt nybyggd, d. v. s. med ointressanta hus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
