Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig utför. Uppe på denna nipa går landsvägen och där
ligga ännu en mängd gårdar med åkermark. Men en tredje
nipa uppbär den bredaste slätten, som sträcker sig ända till
skogsbrynet. Det är gassande hett en sommar sådan som
den sista på alla dessa nipor, som hafva all jord odlad och få
träd och långt till skogs, men där finns utsikt och slättens
behag förenade med höjdernas. Där kan man ha ett godt stycke
väg till älfven, men hettan trotsas likväl för ett
förmiddagsbad. Det något strömmande, mörka, högtidliga älfvattnet
är så lockande i ljufligt, och att simma ut till en stock och
följa den en bit på färden är den roligaste lek. Att sedan
gå hem kan ju ha sina besvärligheter, men man njuter
därunder det nyslagna höets och rågens heta högsommardoft.
Man rycker till sig på barnavis några rågax, tar sig en
liten rast i skuggan af något träd, gnuggar sönder axen och
äter dem begärligt till saftiga odon under väntan på middag.
Åkerbären äro förtorkade.
Mot kvällen då svalkan har kommit går man ut på
promenad, då går man genom stora bygden bortåt de
oansenliga, grå gårdarna, som ligga vid skogsbrynet. Det är
torpstugor. En af dem är alldeles öde: människorna äro
borta på slåttan och koma på bete. Endast en Pelargonia
i fönstret och en katt, som stryker sig mot väggen, påminna
om lif. I en annan stuga står dammet som en kvast ut
genom stugdörren, en halfvuxen flicka sopar till kvällen, då
föräldrarna och syskonen väntas hem. Hon har äfven på
sin lott att sköta om »lilljäntan». Inne i skogen är det ju
vackert, fast långt ifrån såsom förr då stora träd funnos. I
deras ställe är det nu detta afskyvärda, som följer uthuggna
skogar åt: hela moras af grenar och ris, som skräpa och
göra det svårt att komma fram. Men man får ju lof att
trösta sig; aftonsolen lyser äfven på de små grantopparna,
bäckar porla och Linnéaslingor finnas där i massvis. I torpet
har »lilljäntan» fått hem sin mamma, deras ansikten lysa i
kapp af glädje öfver att få råkas igen efter en hel dags
skilsmässa. Många barn finnas där i stugan, och det är nog
ganska sällan de få njuta en sådan läckerhet som söt mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
