- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
177

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stilen sprida en gammaldags prägel och där bakom slutta
ängar helt sakta ända ned till älfven, öfver hvilken inga
nipor här höja sig. Men midtemot är en tvär skogshöjd.
Så ligger gård vid gård hela byn utefter.

Denna låga sträcka mark vid det rinnande vattnet,
hvilket för ombytes skull och liksom på lek flyter ända
intill åker- och ängsmark, verkar förtrolighet med älfven
men på* samma gång mystik. Här möter åter Ådalens
dualism: här är både stillhet och trolldom* i luften.
Nedanför hvar sin gård och i en lång rad ligga ladorna alldeles
utefter älfven, de äro som vaktande utposter mot dess trolleri,
de äro symboler för det materiella, som hindrar människorna
från att gifva sig hän i drömmar. En sådan lada blef oss
anvisad till hviloplats, men det var svårt att somna från en
naturstämning, där ådalspoesien var koncentrerad.

När vi dagen därpå kommo hem, slogo vi upp boken
som handlar härom och läste: »Detta är Ådalen,
stämningarnas ådal, laxens ådal, sagornas land, sommardagens ådal
med kärfhet i färgen, sommarnattens väna skönhet, då södra
bergen äro violetta i gult och de norra i grönt och svart;
högvattnets land med vatten i hvirflar och edor, lågvattnets
med slipade stenars hjässor i ljuset, vinterdagens dimmiga
ådal, då forsen fräser som en jättekatt invid ditt öra.»

Den som erfarit något af allt detta och far
Ångermanälfven nedför känner ju för älfven en viss tillgifvenhet
äfven sedan den lämnat sin ådal, blifvit bred och dess
stränder skådeplatsen för industri, men tanken vänder under
färden åter och åter igen tillbaka till sagolandet.

En hälsning därifrån möter i Ytterlännäs, berömdt för
sin ålderdomliga kyrka. Där finns äfven en dalgång, som
nog sällan besökes af turisten. Den sträcker sig inåt socknen
och gömmer där inne en gammal herrgård, där parken
underbart nog står orörd, medan skogen rundtorn raseras,
där mossbänkama finnas kvar och där minnena få näring.

Svenska Turistföreningens Årsskrift, iqo2. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free