- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
201

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot horisonten; och ju längre fram vi hinna, dess oftare
står denna tilltalande syn för våra blickar.

På tal om Kinnekulle kan jag icke underlåta att
påpeka, att man vid sina besök där uppé alltför mycket
synes ignorera utsikten inåt land, ehuru äfven den är väl
värd att beakta. ’

Redan då fråga var om utsikten från öglunda har jag
påpekat att vidsträckta delar af norra Västergötland snarare
göra intryck af ett skogslandskap än ett egentligt slättland.
Från toppen af Kinnekulle framträder landskapets först
nämnda egenskap ännu tydligare. Där uppe ter sig
nämligen det fyra mil breda landbältet mellan Kullen och
Billingen såsom en jämförelsevis ganska obetydlig och
därjämte till allra största delen skogväxt dalgång, på hvars
andra sida fondberget tornar upp sig till en höjd, som
verkar rent af öfverraskande. Med Klyftamön och
Tiveden, hvilken senare, då man reser däröfver, gör intryck
af att alldeles icke existera såsom berg, förhåller det
sig på alldeles enahanda sätt: de toma upp sig till en böjd,
som är rent förvånande.

Men det, som icke minst gör sig gällande från »kullen»,
är stätten, om hvars egenartade fägring jag ofvan talats
Särskildt är den effektrika kontrasten mellan denna och
bergen och den vida vattenspegeln att beakta.

Under mitt filosoferande om Kinnekulle hafva
emellertid hästarna, som börjat blifva varma och ifrigt vilja framåt,
fört oss förbi Vinninga stationssamhälle och Säfvareds
kyrkby, hvilkas nätta boningar snarast göra intryck af
prydliga sommarvillor.

Vi passera därefter efter hvart annat Perjonsgården,
Alebäck, Helde och Filsbäck, hvarest vi åter göra vårt
inträde i skogen. Knappt hafva vi emellertid inkommit dit
samt saktat våra springares lopp till skridt, förrän vi i en
oss mötande ryttare igenkänna direktör E. på Sjölunda.
som inbjudit oss att äta middag och öfvernatta hos sig och
som utsträckt sin artighet genom att komma oss till mötes
ända hit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free