Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Men hur gick detta svedjande till?
Om svedjebrukets uppkomst och hur den mystiska,
vid världsskapelsen medverkande Väinämöinen lärde sig
detsamma berättar finnarnas tjusande nationalepos Kalevala
på följande älskliga sätt.
Då gick gamle Väinämöinen
eftersinnande vid stranden,
några sädeskorn han därvid
fann uppå den fina sanden.
Han tog kornen upp att varsamt
dem i mårdskinnsväskan gömma,
och då han till hemmet kommit
ut på fältet se’n dem tömma.
Från ett träd en liten fågel
kvittrar då: »Ej växer säden,
om man först ej rödjer marken,
hugger ned och bränner träden.»
Gamle, trygge Väinämöinen
då en yxa låter smida,
och en sved han sedan hugger
vid den stora skogens sida.
Alla vackra träd han fäller,
och en björk han blott ses skona,
för att himlens fåglar finge
hvila sig uti dess krona.
örnen sväfvade bland molnen
och han kom nu dit och sporde:
»Hvarför är väl björken lämnad?
Hvartill kan den vara ämnad?»
Gamle, trygge Väinämöinen
svarar då: »Åt himlens fåglar
den till hviloplats är ämnad;
därför blott den blifvit lämnad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
