Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett egendomligt sätt att underlätta fällningsarbetet
omtalas ännu af gamla finnar. Det bestod däri, att man
på det till sved bestämda området högg träden endast på
ena sidan, men åt samma väderstreck. På de yttersta af
dessa halfhuggna träd fällde man därefter några andra, så
att de förra på grund af trycket gåfvo vika och brakade
af, i fallet nedtryckande sina framförstående grannar undan
för undan. Detta kallades att ta skof och skildras af de
gamle såsom högst majestätiskt. Ännu mera majestätiskt
torde väl ändå bullret af tusentals fallande träd hafva varit,
när höststormarna på detta sätt fingo fullgöra hvad yxan
endast halfgjort. Detta var på en tid, då man ej vårdade
sig om att taga vara på stammarna. De fingo då ligga där
de lågo, delvis fastsittande vid stubben.
Vid utkanterna fälldes träden inåt sveden, för att man
därigenom skulle kunna bättre begränsa elden. Andra
försiktighetsmått härför vidtogos ej i äldre tider, då skogen
ägde endast bränslevärde.*
Äfven i äldre tider kunde man väl från fallet taga
det virke man möjligen behöfde till hus, för så vidt sveden
var närbelägen. Men för öfrigt fick allt brinna.
Alltid tillvaratogs näfver till redskap, husgerådssaker och i
synnerhet till taktäckning äfvensom »ämbetsved»
(ämnes-ved). Björkbarken togs ock till vara. I äldre tider
barkades därmed lädret hemma; i senare tid såldes den till
garfveri.
Svedens storlek berodde af tillgång på utsäde. Till
en böljan behöfde de första finnarna ej stort svedjefall till
följd af det ringa utsädesförråd de kunnat medföra från
hemlandet. Medskogens förste bebyggare, Vädlainen,
berättas hafva medfört endast så mycket råg, som rymdes i
en tobaksdosa, och Erik Kailainen, den förste bebyggaren
i Bjurbäcken i Mangskog, hade blott hvad som rymdes i
en skinnhandske. En finnes förråd skall hafva fyllt ett
* Då man år 1842 brände sved vid Bäcken å Grossmossen i S. Finnskoga,
kom elden lös, men under flera dagar brydde sig ingen om branden. Först
då Djäkneliden med kyrkan hotades, utsändes budkafle till släckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
