Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef till en början fuktig. Eldningen afbröts därför en gång
eller ett par, hvarefter åter tändes på, tills rågen var torr.
Sedan röken då gått bort, togs itu med tröskningen.
Detta hette att tröska ria. Den slaga, som användes,
kallades på svenska rislalä, på finska varsta.[1] Klockan 1
eller 2 på natten böljade tröskningen. En kvinna eller ett
barn fick då taga plats på den mer eller mindre afsvalnade
ugnen för att lysa de arbetande med pertor eller
torrvedsstickor, som skörades i en bytta, mätt i vatten eller snö[2]
I den varma rian kunde det för något
hvar kännas hett nog, men särskildt var
det elakt för den, som satt på den stundom
ganska varma ugnen och lyste. Men någon
annan plats fanns ej för denna. Neckerna,
hvilkas topp nått taket och därför var
något böjd, kastas ned från barret och
läggas bredvid hvarandra med rotändarna mot
väggarna, så att topparna mötas midt på
golfvet. Ett dylikt lager kallas lattia (= golf).
 |
| Varsta. Från s. Finnskoga. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
