Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men trots detta var dock rågen finnbygdens förnämsta
utsäde och det enda, hvaraf man kunde påräkna någon
a£-kastning att tala om. Oftast åtminstone fick man igen
utsädet och litet därtill. Vanligen lämnade svedjerågen
8—12 komet, i goda år 16—20. Man kunde ock erhålla
öfver 50 och 60 komet. Hemmansägaren Henrik Hansson
i Röjden sådde år 1852 sex kappar och fick igen 13
tunnor; »men så mycket har jag ej fått hvarken förr eller
sedan*. Ja, i senare hälften af 1700-talet skall nämndemannen
Olof Månsson i Gåsborn ha fått ända till 80 kornet af
svedjeråg och bruksidkaren Hasselblad vid
Nordmarks-hyttan 11 tunnor efter 2 lispunds utsäde eller 77 komet.*
III.
Svedjebruket har sin egen historia.
Vid sin inflyttning till Värmland bosatte sig finnarna
hvar som helst på de stora skogarna. Dessa voro ännu
oskiftade. De olika hemmanen brukade dem gemensamt
eller, såsom det hette, »klof om klöf och yx om yx». Detta
gjorde, att äfven den invandrande finnen ansåg sig kunna
förfoga öfver dem lika fritt, som deras egentliga ägare,
svenskarna.
Denna åsikt om gemensamhet i skog har ända in i
senaste tid bibehållit sig i Värmlands finnbygd, hvarpå
följande utgör ett slags bevis. En finngubbe »Katt-Mattes»,
som afled i Gräsmark på 1870-talet öfver 100 år gammal,
hade hvar som helst på skogarna tagit material till de
näfver-säckar, korgar, såll m. m., som han förfärdigade och sålde.
Då någon förehöll honom detta, svarade han: Tä ankår
täj int; ja fäkk int non skokk mä, nä te telt sko k kan, täfor
* E. Fernow: Beskrifn. öfv. Vermland, Göteborg 1773—79, sid. 609,
not. (v).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
