Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vid vårtinget 1680 upplästs en förordning, som förbjöd
allt svedjande, därest bönderna ej af stammarna brände kol
och fraktade dem till Uddeholmsverken. Detta läte sig
dock ej göra utan stort besvär, alldenstund deras svedjefall
lågo på 3—10 mils afstånd från järnbruken. Finge
allmogen ej nyttja sina skogar till mulbetesrensning — såsom
de benämnde sitt svedjande — så blefve både boskapsskötsel
och hemmansbrukning omöjliga. Deras begäran att bli
befriade från kolningsskyldighet till bruken beviljades äfven.
Och 1720 utfärdades en resolution, som tillät allmogen i
Nordmarks, Jösse, Gillbergs och Fryksdals härader att med
»mått och beskelighet» under kronobetjäningens tillsyn
hugga och bränna svedjeland.
Genom Karl XII:s krig blef landet så blottadt på arbetskraft,
att de utarmade landtmännen rent af nödgades
att genom det lättvindigare svedjebruket skaffa sig den
utkomst, som de ej kunde vinna genom det mödosammare
jordbruket. Svedjandet blef därför nu så allmänt, att
lagens straffbestämmelser ej vidare kunde tillämpas, hvilket
nödvändiggjorde en revision af densamma. Denna kom till
stånd 1734 och innehåller det sista allmänna lagbud, hvari
de finnar, som tillhörde skilda provinser — bland dessa
Värmland — särskildt nämnas. Denna skogsordning
bestämmer bland annat, att med lagligt tillstånd upptagna
och till viss ränta lagda finntorp »väl måge blifva
bestående och finntorparene därvid bibehållne; dock med de
villkor, att, därest det icke redan skett, skall dem så
mycken skog och utrymme tilldelas och rörlaggas, som kan
svara emot räntan, hvaröfver de sedan icke gå och åvärka
måge med fällande eller svedjande, vid straff, som om
åverkan på allmänningarna utsatt är — — — men alla
andra oskattlagda torp jämväl ock de, som med den stora
furuskogens utödande och fördärfvande finnas skadeliga,
skola efter omständigheterna antingen utrifvas eller ock
deras innehafvare, efter förutgången åtvarning, ifrån torpen
drifvas, och andra i stället sättas». Fortfarande nöd
frestade dock till skogsordningens öfverträdande. Som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
