Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men nog traskade vi åtminstone igenom 50. De flesta stodo
obebodda, några voro helt knapphändigt möblerade. Rånäs*
slott kan väl vara på sin höjd 90 eller 100 år, det yttre
ger intryck af en imposant byggnad, men rummen äro fula,
somliga med groteska barockmålningar i granna färger, det
hela ger intryck af kasern. Jag tänkte lifligt på
Fredriks-bergs slott utanför Köpenhamn. — Parken var, som sagdt,
det bästa.
Från Rånäs fortsatte vi, efter att ha aftackat vår genom
en blank silfverslants makt nu leende och nigande »Cerberus*,
»stora ronden* till Mörby, där det skulle finnas en gammal
vacker ruin.
Men nu började våra olyckor. Nästan framkomna till
målet, dignade vi besegrade af trötthet, superlativ värme
och landsvägsdamm ned under en björk, den första på en
oändlig, solig landsväg, och lågo så en stund, likgiltiga för
hela världen. Så småningom återhämtades de domnade
krafterna och vi ämnade just fortsätta färden fram till gården,
då — kratsch! — Mina halkade på en sten och kedjan på
hennes »Svea» med ett starkt klingande ljud bräcktes af.
Hvad var nu att göra? Midt på rama landsvägen i
solgasset! Till Rimbo, där hjälp antagligen kunde finnas, var
det en mil och denna vägsträcka tycktes oss under nuvarande
temperaturförhållanden oerhörd. Modet höll på att sjunka!
Vi vandrade emellertid fram till Mörby, som endast är
ett helt litet ställe, ämnadt till rättarbostad. Det har samma
ägare som Rånäs. Vi funno endast en hushållerska hemma,
hvilken visade stort deltagande i vårt bekymmer, bad att
få bjuda oss på saft, som smakade förtjusande i värmen,
samt beskref vägen till en smed, hvilken ej skulle bo så
långt bort. Min stackars syster, som råkat ut för olyckan,
gaf sig ej ro vare sig till att dricka saft eller mjölk, som vi
lyckades få köpa, ja, inte ens att sitta ned och hvila, utan
drog i väg med sin cycle öfver brännheta gärden för att söka
smeden. Vi två andra skulle stanna och invänta henne.
Vi badade, hvilade, åto vår reservmatsäck: chocolad
och kex, samt gingo bort till ruinen, som verkligen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
