- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
311

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket vacker och sevärd. Den ligger på en höjd med en
liten sjö nedanför. Ännu kvarstå lämningarna af ett rundt
tom samt en rak fönsterfasad, men massor af väldiga
rullstenar, murbruk och tegel visa, att det måste varit en ganska
stor byggnad, som här skattat åt förgängelsen.
Krusbärs-och måbärsbuskar växa nu öfver rasade källarhvalf, björkar
och rönnar sticka långa smidiga grenar genom de tomma
fönsteröppningarna och svalorna flyga pipande fram och åter
mellan de gråa murlämningama. Alltemellanåt rasa stenar
och murbruk ännu, och i synnerhet om vårtiderna är det
ganska riskabelt att gå den lilla gångstigen nedanför höjden.

Emellertid gingo timmarna, vi hade för länge sedan
upp-gifvit hoppet om att kunna hinna till Rimbo och äta
middag, och den goda hushållerskans saft hade afväpnat våra
planer på att beställa middag af henne. Vi ville ej utsätta
oss för misstanken att vilja snugga oss till ett mål mat.

Klockan blef 3, hon blef 4 — hon blef 5. Vi hade
badat för andra gången och togo oss slutligen för att gå
samma väg, som vår stackars Mina vandrat, för att komma
till smeden och höra hur det gått med hennes »Svea». Men
smeden var ej hemma, hans lilla stuga var tom och
tillstängd. Vi gingo tillbaka igen till våra väntande cyclar
och samtalade med hvarandra om tålamodets dygd. Det
var ej annat att göra än att sätta sig ned och vänta igen.

När klockan närmade sig 6, kom hon ändtligen, hungrig,
varm, uttröttad, men glad och belåten, ty »Svean» var åter
»å son aise». Men färden efter smeden måtte varit mer än
äfventyrlig. Hon hade måst bära sin tunga cycle öfver
gärdesgårdar, utefter åkerrenar och öfver stubbåkrar, väl
en half mil, innan han ändtligen påträffades, och då hade
han sina verktyg borta i en sinn an del af byn. Sedan måste
han smida en hel ny liten länk till kedjan, så att det var
ingalunda underligt, att det dröjt om.

Men nu var allt bra igen. Vi badade åter alla tre,
besågo ruinen och plockade fram vårt förråd af kex och
chocolad, som tillika med mjölken och den snälla
hushållerskans saft, som alljämt stod uppdukad och väntade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free