Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för långt ifrån folk och byar, ej lågt eller nära någon sjö
eller mosse. Ändtligen kommo vi till en tät barrskog, som
låg litet högt. En smal väg förde in i skogen och tysta
hoppade vi af våra stålhästar och förde dem så ljudlöst som
möjligt in mellan träden. En bit följde vi skogsvägen, men
lämnade den sedan och bröto oss in midt i den täta, snåriga
skogen, bärande våra cyclar för att undvika alla försåtliga
stenar och trädrötter.
Hvad voro vi? Röfvare, som smögo oss undan våra
förföljare, eller spioner i främmande land, eller
upptäckts-farare, jagade af infödingar! Hvad som helst af allt detta
kunde vi föreställa oss vara. Vi smögo framåt med tysta,
försiktiga steg. Hvarje buske föreföll oss misstänkt. Rör
det sig ej där borta? — Tyst, hörde du ej något? — Nej,
det var blott en fågel. Men låt oss då slå läger! — Här
är ju en gångstig, det måste ligga någon stuga i närheten
— längre in måste vi gå. öfverallt sågo vi gångstigar,
eller var det alltför stenigt för att kunna duga till nattläger.
Ändtligen vågade vi oss ej in längre, utan kröpo upp under
en gran, med långa, nedhängande grenar. Vi makade oss
tillsammans så mycket som möjligt, granris och ormbunkar
samlades i hast till hufvudkuddar.
Det var så stilla i skogen, ej en vindpust, ej ett
fågelskri, endast ängsknarrens enformiga läte upphörde ej,
ideligen, ideligen kom det nerifrån åkrarna på andra sidan
landsvägen. Jag låg där och såg upp mot himmelen, som
skymtade fram grå och färglös mellan de höga trädkronorna,
och det kom öfver mig en andakt, en frid, så som jag sällan
känt förut Så småningom slumrade vi till, fastän det var
nästan endast med ett öga i taget, ty ju längre natten skred
fram, dess kyligare blef det i skogen.
När klockan hunnit öfver 2, hade de färglösa
himla-bitama öfver mitt hufvud redan blifvit ljusblå och det
började prassla och knastra i träden — ett pip här, en liten
half drill där och alltjämt ängsknarrens monotona knarkande
dämerifrån åkern. I granen framför mig hade en liten
ekorre vaknat och kilade nu, pigg och morgonkry, med små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
