Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöar och myrar såsom delar i begränsningslinjen för att
slippa hugga ned för mycken skog. Når elden fram till
en sådan förhuggning har man först och främst att se till
att den ej springer öfver gatan. Med ruskor får man då
släcka så godt man kan och gräfva upp märken, så att elden
ej längs denna smyger sig öfver. I dessa bevakningslinjer
ligga nu på vissa afstånd större posteringar med mindre
poster mellan sig. Elden var tack vare Norrlandstruppernas
energiska arbete och ett par dagars nästan oafbrutet
regn i allmänhet släckt, när Stockholmstrupperna inträffade.
Med eftersläckning och bevakning fanns dock nog arbete
för oss. Från de nyssnämnda mindre posteringarna och
från hufvudkvarteren skickas nu manskap in i den härjade
skogen för att eftersläcka. Här och hvar möter man folk
som med spaden eller yxan på axeln ströfva ikring, ser
dem sysselsatta med att fälla ett brinnande träd eller
med att gräfva upp marken, där det ännu ligger och
glöder i mossan. Vi sträcka ut vår vandring, passera Göta
lifgardes långa bevakningslinje, gå förbi Svea trängs olika
posteringar och nå toppen af Run, ett berg som sticker
sin hela trakten dominerande topp något öfver trädgränsen.
Mot söder ha vi det nu molnomkransade Hottöfjället, en
förpost för Oviksfjällen. I väster skymta Vällistafjällen
och bortom dem en mängd andra af västra Jämtlands
snöfjäll. I norr blänker bortom sjön Liten Mörsils hvita kyrka
i solen. Inom denna vidsträckta ram ligga mörkgröna
skogstrakter, där här och hvar en fäbodvall ter sig som en
ljusare fläck. I detta mörkgröna tecknar sig en brun
jättefigur sträckande sina armar nyckfullt än hit än dit. Det
är det af elden härjade området.
När vi återvända hemåt genom den tysta skogen,
passera vi en liten tjärn, kring hvilken stränderna nu stå svarta
och dystra. Långt ute på sjön låter en ensam lom höra
sitt egendomliga läte. Det låter som en klagan och
stämmer så väl samman med denna ödslighet. Han känner sig
ej längre hemmastadd på sjön, som nu endast speglar
kolnade skogar. Lifvet är bannlyst härifrån på lång tid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
