- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
344

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stannade af sin sena lek och önskade oss lycka på resan.
Ibland barn i Sverige, ibland bam i Finland — vi reste på
gränsälfven. Och det blef en både vacker och intressant
färd, ty det var längesedan jag sist drog där fram och jag
hade aldrig förr pröfvat att följa med någon af de
hundratals timmerflottar, som, medan vår- och senare fjällfloden
vara, styra ned längs älfven, utan endast berest den i forsbåt.

Styrmannen i förändan, den treflige Moilanen, öfvade
befäl medelst rop eller rörelser med handen åt karlame i
aktern — det gäller att noga hålla öppna strömfåran, så att
det hela samtidigt måtte gå säkert och möjligast fort. Själf
var han engagerad af Lehmävaara, som undertecknat
kontrakt med bolaget att leverera flottvirket i Haparanda, och
följde nu med på sin linie Utmokkan — Pello, där
Lehmävaara finge skaffa sig en ny styrman till Vitsaniemi och i
Vitsa-niemi en annan till Haparanda. Och så vandra de olika
styrmännen »hundstranden» tillbaka till sina respektive stationer,
och Lehmävaara ger sig åter upp de 17 milen till Utmokkan —
kanske åkande som herreman något skjutshåll på vägen,
därest han ej under »jätkämas» (flottningsfolkets) sedvanliga
fylla i Haparanda eller Tomeå råkat spela bort förtjänsten
på femkort. På detta sätt knogas det sommaren igenom,
så länge det finns något timmer att förtjäna på och
möjlighet på grund af vattenståndet att komma ner med flotte genom
de stundom vildt steniga forsarna, och stigen längs
älfsträn-derna och landsvägen vimla då af undersätsiga, solbrända,
»jätkär», som återvända för att ånyo söka arbete — det är ett
fritt och härligt lif, ibland till på köpet ordentligt spännande
och det är först och sist ett arbete som roar finnarna, liksom
i allmänhet allt som har samband med skog och skogslif.

Bruset från en fors nådde våra öron och trängde allt
närmare, manskapets rörelser blefvo allt snabbare, deras
årtag med de långa, tunga och besvärliga torrfurupjäsema
allt kraftigare, och Moilanen fordrade största uppmärksamhet
och ögonblicklig åtlydnad. Man kände ett tag huru vattnet
sög i forsnacken — eller forshufvudet, finskans koskenpää —
och så sköljde vi neråt älfven. Flotten föreföll från min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free