- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
362

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bruksbyggnaderna stå där ännu — kala, svartnade murar
med delar af taket hängande kvar. Parken kring gården
har en gång varit en präktig anläggning med ståtliga träd
och små holmar i forsen, sammanbundna af numera
nedruttnade broar; alltsammans ligger så godt som för fäfot.
En bedröflig syn att skåda.

En annan dag gingo vi till Dalkarlsnäs, en bondgård
belägen nära invid sydöstra hörnet af Ljustern, och
därifrån till Nis shyttan, äfven det ett numera nedlagdt
järnbruk. Vägen dit från Dalkarsnäs utgöres af en gångstig
öfver bergen och nog är den stigen emellanåt rätt
besvärlig, backe upp och backe ned, men med präktiga utsikter
där och hvar genom gläntorna, doftande barrskog och på
de södra sluttningarna, särdeles vid torpet Laggarbo, yppig
växtlighet, speglande sjöar, leende björkhagar, porlande
bäckar, bjällerklang och så hvilken luft! Ja, jag talar så
mycket om luften, men så är den också i allmänhet i
Säter-trakten så ren, så aromatisk, att jag bara för den skulle
kunna vara färdig att vända om dit, om jag kunde.
Niss-hyttan med dess vidsträckta skogar, eller kanske rättare
rest af skogar, är nu inköpt till kronopark.

En annan dag gick jag öfver Bispberget till Stora
Skedviy äfven det en angenäm vandring, under hvilken man
får en föreställning om den rika Skedvibygden med dess
bördiga fält och rika bondgårdar. Den präktiga
prostgården, där jag fick härberge öfver natten, ligger intill
Dalälfven och förefaller lika tilldragande som dess bebyggare.

— Aldrig skall jag väl glömma, hur härlig naturen där
var den aftonen med fullmånens glitter i älfven, då och då
afbrutet af en eller annan timmerstock, som sakta kom
glidande med strömmen, och tystnaden där ute och
hem-trefnaden där inne. Dock äfven det får jag väl gömma
bland mina minnen.

Dagen därpå vände jag om till Säter, men tog då den
väg, som norr om älfven leder, till Fäggeby. Jag valde den
vägen, dels därför att man sagt mig att Fäggeby skulle
vara en vacker plats, dels ock därför att där finnes gäst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free