Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pas och försvinna och vi märka icke ens, att våra fingrar
redan börjat mörkna och att våra välborstade kläder blifvit
garnerade med renhår. Omärkligt, men också oemotståndligt
sänker sig naturlifvet ned öfver oss och tager oss fangna.
Civilisationen med sin blanka fernissa dunstar bort och vi
skrufvas tillbaka några decennier, några släktled till enklare
förhållanden, enklare vanor, enkla, obestämda känslor.
Världen med dess larm är långt, långt borta, dess brådskande
äflan, dess sorger och fröjder ha försvunnit.
Frid och tystnad ha bredt sig öfver lägret. Blott då
och då hörs ett sprakande i elden, ett knäppande i ett träd
eller några halfhöga, oförståeliga ord från kåtan bredvid, ord
af en främmande, mjuk och hemlighetsfull klang. En flicka
har gått att hämta vatten från vaken nere på sjön och hon
sjunger ett enkelt recitativ med långdragna toner, som dö
bort bland träden eller eka fram från ett dunkelt, obestämbart
fjärran. Långt borta höras yxhugg. Så kommer någon
pustande, långsamt klifvande i snön. Han kastar af sig sin
vedbörda och klifver in i kåtan. Dörren faller igen efter
honom och åter är allting tyst. Röken ringlar upp mot
den blekblå, kalla aftonhimmeln och kommer granarnas
konturer att darra. En svag stjärna har tändts däruppe och
kastar sitt bleka ljus ned till oss genom rökhålet.
Himmeln mörknar, sakta, sakta. Granarna försvinna,
stjärnan blir starkare. Gnistorna från elden bli tätare och mera
lysande, och elden flammar högre. Den stora köttgrytan
puttrar och sorlar med ett flottigt, välbelåtet ljud och kvällen
med sina ljufliga matomsorger nalkas. Himmeln ligger som
ett tak öfver rökhålet och tältduken ser icke längre så tunn
och genomskinlig ut, utan har blifvit till en bastant vägg.
Kåtan är icke blott ett skynke, upphängdt öfver några
stänger, utan ett verkligt boningsrum, en kammare i miniatyr.
Det är varmt och godt därinne vid elden, och pratet och
skämtet äro i full gång. Far i huset slöjdar på en skål af
masurbjörk och gammelgubben berättar en hemsk saga om
troll och jättar från forna dar, om fåglar, fiskar, dödingar
och tomtar. Hundarna stirra med djupsinniga blickar in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
