- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1903 /
24

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mest. Man kväfves af alla skinnpälsar och skynken, som
man lagt öfver hufvudet för att söka skydda sig mot den
förfärliga kölden, som tränger genom alla kläder. Det är
oroligt rundt om eldstaden och de oformliga byltena vrida
och vända sig, sucka och pusta. — När morgonen gryr, blek
och disig, sitter man tyst och frusen kring elden och stirrar
i den med glåmiga, orörliga ögon. Håret hänger ned i
pannan, näsan är sotig, kinderna smutsiga och slappa. Ingen
säger något, icke ens kaffet har någon verkan längre. De
enda, som äro pigga och utsöfda, äro hundarna, som ruska
på sig ett tag och så gå ut på backen, där de rota sig ihop
och förakta de vekliga människorna.

När våren kommer, då är den skarpa kölden slut, men
då äro också de ljufveliga slaktedagarna till ända med sin
blodkorf och sina märgben, med det härliga, färska köttet
och de rara tunntarmarna, som smälta likt smör i munnen.
Då är det slut med det makliga vinterlifvet och den goda
softiden, slut med de härliga marknadsresorna med sina
små-supar och kaffehalfvor, med bröllop och barndop och
be-grafningar, och slut med gästandet hos bönderna med dess
mjölkdrickning och smörätning. Allting är slut och det är
ingen annan råd än att ge sig i väg till fjälls. På sista föret
bär det i väg uppåt efter vägarna så fort som möjligt och
det blir icke någon tid att göra några riktiga raster förrän
uppe vid vårstället vid fjällens fot, där man far hämta andan
en smula och se till att skaffa sig litet fårsk fisk, innan isen
alldeles gått af sjöarna. Blodkaggarna gräfvas fram och
mjölkbyttorna tagas upp ur kallkällorna, där man gömt dem
på hösten. Höstköttet hänges ut till luftning och de flesta
maskarna skrapas bort från det. Ripor och »vattufagel» fa
släppa till lifvet och förgylla upp den enformiga fiskdieten,
tills ändtligen mjölkningstiden börjar fram emot midsommar
och man far frossa på färsk mjölk och mesost och kalfost,
färskost, blåbär, kråkbär, syrmjölk, angelikerot och
mulgedium-stänglar och alla de slag.

Men så får man arbeta också, när sommaren kommer

— valla renarna dygnet om med mycket vakande och föga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1903/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free