Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är den ett hem, denna cell i en surrande bikupa? En
skyddad hviloplats, en fridlyst helgedom?
Jag såg ett hem i somras. Jag bröt mig ut ur buren,
rymde ur fängelset och ströfvade omkring i skogar och bérg
— fri från bojor och bud, från rum och tid, fagelfri!
Ett sällsamt ord, fagelfri. Förr dömdes och förklarades
man fågelfri; så djupt voro människorna sjunkna i träldom
och mörker, att de ansågo fågelns frihet som ett ondt och ett
straff. Nu är det helt annat; nu finns inte mer en skymt
af trälrädsla för ljus och frihet, visst inte, den är bortblåst
och försvunnen och kommer aldrig mer igen, Var lugn för det.
Ljus och frihet — när jag hör de orden, drar hela min
vandring förbi mig, och jag känner det, som hade jag
verkligen varit fagel en tid, som hade jag sväfvat fram på starka
vingar öfver höjderna, seglat lugn och lycklig i solskenet
och sett de grönskande och blånande vidderna djupt under
mig, och stundom sänkt mig till jorden för att hvila ut i
boet — mitt tysta, undangömda fågelbo långt bort i skogarna.
Jag kallar det mitt, men jag äger det inte på papperet,
endast i tankar och önskningar. Det ligger i
Västerbergslagens skogar, i Grangärdesbergen — en mil från närmaste
poststation och telefon, två från närmaste järnvägsstation
numera, förr däremot, ända tills helt nyligen, tre och en half.
Jag kom icke dit flygande, utan än gående, än åkande —
en bit till och med på järnväg, i afvaktan på flygmaskinen.
Och en bit på ångbåt — öfver Wessmann, från
Ludvika, den gamla lugna byn, som håller på att »gå framåt»
och att lägga sig till med alla en uppkomlings olater, och
till Sunnansjö, en annan gammal by, som i idyllisk trefnad
och solig, lummig fägring täflar med sin större granne
Grangärde.
Jag lämnar Sunnansjö med saknad och med tack för
hvad jag fatt se. Varma, vackra syner: gamla trefsamma
stugor och gamla stilfulla gårdar, bäddade i grönt;
blommande åkrar och ängar, ljusa björkhagar och mörka
talldungar och glittrande vikar hvart man ser. Höjder rundt
omkring, bland dem Ufbärgen, de två ståtliga, branta klint-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
