Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerifrån forsen; en vaggsång af oförliknelig skönhet och
trollmakt, mild och lugn och varm som din moders röst.
Icke heller ställer sig någon i min väg och hindrar mig
i lagens och anständighetens namn, när jag på morgonen
springer ner till ån, endast insvept i ett lakan, och badar
kropp och själ i detta klara, helbrägdagörande.lifsens vatten.
* ❖
Men nu är det höst.
Jag sitter åter i buren, i cellen — och längtar ditupp
till mitt sommarhem, min frihet och fred och ensamhet.
Ty här finns icke den rätta, stora ensamheten; den som
vi åtminstone tidtals måste ha för att inte gå under.
Dogmen om att man måste vara bland människor för
att »fa sina kanter och ojämnheter afslipade» — den är bara
en dogm, en fördom, en villfarelse. Det är endast i
ensamheten, man kan bli jämnad, rundad, helgjuten och harmonisk
som en sfär, ett världsklot. Bland många människor stöter
man emot än här, än där, blir bucklig, tillplattad, trasig, blir
alltmer kantig och ojämn i stället för allt mindre.
Jag gick och såg på unggranarna däruppe i somras. De
som växte flera tätt tillsamman, de voro ensidiga, voro fina
och fulländade på framsidan, men magra, torra, fula på
baksidan. Ensamma måste de stå för att kunna breda sig fritt
och växa lika åt alla håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
