Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu några steg, och vi befinna oss på Frösö läger,
Jämtlands fältjägares mötesplats, hvilken har rykte om sig
att vara den skönaste i Sverige. Platsen är också i sanning
härlig, där den ligger högt på slätten och skådar ut öfver
sjö och fjäll. John Ericsson tjänade här som ung officer.
En stor minnessten berättar, att Karl Johan 1825 hälsade
jämtarna på denna plats.
Hungriga efter den långa vandringen i den friska luften
— trött blir man knappast i sådan luft — slå vi oss ned i
den lilla restaurangen för civila, som ligger bredvid den stora
officerspaviljongen. En hurtig jämtska serverar oss en god
middag, som bl. a. kanske har att bjuda på röding, eller,
som man här säger, tjällrör, denna fjällsjöarnas smidige
invånare, hvars ljusröda kött är en verklig gudaspis. På bordet
doftar en knippa linnéor i ett glas, och utanför fönstret tågar
den ena truppen beväringar efter den andra fram med
dammet från en utmarsch på de mörka kostymerna.
En stunds hvila i gröngräset, och vi vandra vidare.
Vägen sänker sig nedåt, och snart står skogen tät och sval
på båda sidor och skymmer utsikten. Så blir det ända tills
vi komma till vägens slut vid Rödösundet. Vi ha
genomvandrat Frösön men ha lust fortsätta till Carl Zetterströms
fädernebygd Rödön, som icke är en ö utan ett stycke af
fastlandet, som skjuter långt ut i sjön. En gammal fiskare af
osedvanlig fulhet färjar oss öfver det smala sundet. Han
berättar, att han själf är jämte, men fadern, en inflyttad
smålänning, hade drunknat därborta i en vak på isen. »Storsjöns
is är farlig», menar gubben, »ena dagen kan man köra öfver
den, den andra kan man inte ens gå där.»
Vi äro framme vid Rödön, gubben får sin 1 o-öring, och
en half mils vandring genom tät skog vidtager. I den djupa
tystnaden höres det klara melodiska ljudet af kornas
kopparskällor inne i skogen, och där jag står tvekande vid en
korsväg, far jag se en hel flock af dessa små lifliga hvita eller
hvitbruna ijällkor, som här äro den vanliga rasen och lämna
en sådan härlig mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
