Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på trefvande ben tyckas de i skymningen kräla fram öfver
marken, likt jättestora fantasi djur med långa armar slingrande
i luften. Men ur skogsbottnen växer upp ny skog, friska
stammar med fylliga kronor, som en gång komma att helt
öfverskugga resterna af den gamla, som elden svedt och
stormarna fallt och brutit.
Mellan vägarna är det lätt att fara vill. Efter några
steg in mellan träden tappas vägen ur sikte, man förlorar
väderstrecken, förväxlar en ås med en annan och tror sig
vara långt borta från det ställe där man är. Då börjar en
spännande vandring genom skogens innandömen, uppför
tröttande höga sandberg, kringskurna af dalkjusor, som ligga
fyllda af risig småskog, längs gamla öfvervuxna stigar,
barrikaderade af fallna kolosser i ogenomträngligt virrvarr, utmed
ryggen af skarpa vallar, som gå backe upp och backe ned
och i outtröttlig nyckfullhet slingra sig i krökar bort åt långa
villovägar. Man vågar inte stanna — det kommer någon
bakom! Det flyger märkliga ljud förbi ens öron, långt borta
ifrån på väg mot fjärran. Man ser träden bli människor
och börja dansa. Och vindfällena på marken slingra sig likt
ormar och de liggande tallarna krypa och skutta som
gigantiska insekter. På alla fyra bär det uppför svåra branter
och ned igen i sjumilaskutt för den mjuka sluttningen.
Skogsångesten ger stegen flykt och bländar sinnena, tanken
förvirras af sina egna påfund. Det är ett tillstånd af
kroppsligt behag och själslig pina i underbar blandning. Timmarna
rinna bort, solen sjunker, hungern blir smärtsam. Det
skymtar hvitt mellan stammarna och med ens ser man dynen
resa sig midti ens väg. Snart nog råkar man då en stig,
trampad af många fötter, den blir bredare ju längre man
går och mynnar slutligen ut på en väg genom en löfskog.
Där bakom grinden ligger hemmet, och hjärtat slår åter i
lugnare takt.
Det var en stilla kväll under den ljusaste delen af juli,
då vi gått till den gamla gården för att bärga några lass hö.
Den stora slätten skimrade af blommor, där solen sken in
från horisonten ute på hafvet. När den sjunkit, syntes blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
