Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Konung Gustaf’ efter slottets slutliga intagande
genom bergsmannen Olof Bonde* den 30 jan. 1522, låtit i
vredesmod nedrifva detsamma, en uppgift härstammande från
Messenius, kunna vi med all säkerhet förvisa till sägnernas
opålitliga område. Gustaf Vasa var en alltför klok man
för att nedrifva ett fäste af sådan betydelse som Örebro hus.
Tvärtom synes det som om han genast efter belägringen
låtit iståndsätta det, ty redan 1525 öfverlämnade han slottet
i förläning åt Lars Sigge sson Sparre, tillika lagman i Närke,
som innehade det till sin död 1554, hvarunder det knappast
kunnat vara föremål för någon om- eller tillbyggnad. Inga
bevarade handlingar gifva heller något sådant vid handen,
blott några smärre reparationer omtalas. Däremot vet man,
att slottet var i det stånd, att det af konungen och hans
söner Erik och Johan kunde bebos vid den herredag, som
i dec. 1539—jan. 1540 där hölls, då konungens främsta
medhjälpare vid reformationsverkets genomförande, Olaus
Petri och Laurentius Andreoe dömdes till döden och de unga
prinsarne hyllades såsom arfvingar till Sveriges krona. Eden
blef svuren »upå Örebro slåth». Att det äfven befanns i
försvarsdugligt skick synes däraf, att konungen vid
Dacke-fejdens utbrott rådde adeln att dit taga sitt »refugium eller
tillflyckt, såsom the andre gode män här kring Stockholm
hafwe sitt refugium hit till Stockholm».
Vid konungens död tillföllo Örebro slott och län m. m.
den yngste af sönerna, hertig Karl, då blott 10 år gammal.
Han blef sedan den »store byggherre, som af medeltidens
enkla fäste skapade Örebro slott», äfven om han ej hann att
fullborda allt. Förtjänsten af fullbordandet af den inre
anordningen synes tillkomma hertig Karl Filip, som innehade
slottet och länet såsom förläning till sin död 1622, äfvensom
Karl IX:s änkedrottning Kristina af Holstein, som ofta och
• Denne tappre men orolige man synes sedermera hafva afTallit från
konung Gustaf och tagit daljunkarens parti, ty konungen befallde 1527 sina
fogdar i Noraskog och Lindesberg att taga till sig några »lösn inga-karlar
och slå efter Olof Bonde, som däromkring i bergen företagit ett ondt uppsåt
på daljunkarens vägnar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
