Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ögonblick tänkte jag fortsätta, men klockan var
V2 11, mitt förtroende till Valfrids ledning var* betänkligt
rubbadt, och himmelns utseende blef alltmer hotande. Det
var tydligt att vi måste söka nattkvarter här. Gummorna
hade ingen plats, men den ena följde oss tjänstvilligt till en
annan hydda, där hon gick in före oss. Efter något
parla-menterande slogs dörren upp igen, och en ung flicka
anmodade oss att stiga in.
Vi inträdde. Det var ett rum af det vanliga slaget,
snyggt och nätt, med trasmattor på golfvet och
tidnings-tapeter på väggarna. Bänkar löpte nästan helt omkring.
I ena hörnet var den öppna, hvälfda spiseln, de andra
upp-togos af tvenne breda sängar — fyrkantiga trälådor fyllda
med halm, därofvan en trasmatta, ofvanpå den åter ett groft
lakan och på det hela ett vackert täcke och en långkudde
till hufvudgärd. Ett skåp med rosor på, ett bord med en
finare duk och ett par stolar fullbordade inredningen.
Gumman lade några vedträn på spiseln, tände på och
lämnade oss. Snart flammade en eld på härden, kämpande
med rummets tilltagande mörker. Trötta af dagens mödor
sökte jag och Valfrid omedelbart hvilan.
Den, som behärskade situationen bäst, var onekligen
Valfrid; inom några minuter vittnade kända ljud, att han
hittat vägen till ett land, som tydligen var honom mera
bekant än Lyberget. Själf låg jag länge vaken, upptagen af
det egendomliga i min position — bland okända människor
på ett okändt ställe i villande skog. Därute hade himmelns
slussar öppnats helt, och slagregn smattrade mot hyddans
tak. Bränderna på spiseln sprakade matt, glöden stirrade
hemlighetsfullt ut i mörkret — tankarna kommo och foro —
förlorade sig i en rundel kring alla hemisfärer — och
in-gingo omsider i nirvana.
III.
Klockan var öfver 7, innan Valfrid och jag kommo i
väg på söndagsmorgonen. Våra värdinnor — de voro två,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
