Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en 17-årig och en 13-årig flicka — kokade kaffe åt oss och
bjödo äfven på getmjölk, hvilket jag nu smakade för första
gången — som äfven skall bli den sista i lifvet.
Sedan vi förhjälpts ett stycke på väg af en extra
vägvisare, fortsatte vi alltså vår irrande färd. På kvällen hade
det burit öfvervägande åt norr; nu svängde vi tydligt åt
öster. Vägen gick öfver stora, spångade myrar eller på
smala, halfnakna »getaryggar», men mest i tät skbg som
vanligt. De tjugo minuterna hunno väl att bli dubbla, innan
vi kommo fram till en ny, bred fabodvall under ett skarpt
isoleradt berg, som lyfte en långsamt vågig rygg, liksom i
svaga dyningar, mot höjden.
Under hällande regn anlände vi till den första faboden,
en nybyggd stuga med en gumma i. Här mötte oss en ny
öfverraskning — faboden var Lima Lyberget, Stora
Ly-bergets fabodar och Gnupen lågo långt härifrån och terrängen
dit var mycket stygg, utan alla stigar f
Gumman tröstade oss för missräkningen genom att bjuda
på en frukost, som hon plockade fram med ena handen,
medan hon med den andra passade en gryta med mesost
öfver spiseln. Det var smör och bröd, söt och sur mjölk,
sötost, mesost och getost. Ingen ersättning fick komma i
fråga. Yttermera gjorde sig gumman besvär att följa oss
ut i regnet till en gubbe vid namn Johannes, som åtog sig
att lotsa oss till målet.
Det blef en vandring, som jag sent skall glömma. Än
körde gubben oss ned i djupa kärr, där vattnet stod
fots-tjockt upp på benen, än in i skogssnår, där vi voro i fara
att fastna, än uppför bergbranter, där vi ibland fingo krypa
på alla fyra. Själf hoppade han före som en tätting, efter
klef Valfrid med händerna i byxfickorna, sist i tåget kom
undertecknad och betäckte reträtten.
Vi voro just nere i ett naturligt dike bland snärjande
buskar och kullfallna, ruttnande trädstammar, då klara toner
nådde våra öron, toner från en vallkullas horn uppe på
höjden. Och jag stannade och lyssnade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
