Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Storlien 295 m. högre än Östersund. Åre ligger således
jämförelsevis lågt i förhållande till de öfriga 3, som jag jämte
Gefsjöns station skulle vilja kalla för Jämtlands fjällstationer,
och Ann ligger alltså ungefär 3 gånger, Enafors ungefär
3 1/6 och Storlien ungefär 3 2/3 gånger högre än Åre, räknadt
ifrån Östersunds nivå.
Hvart man vänder sig, då man står på verandan till det
af handlanden Joh. Mölner år 1899 uppförda turisthotellet,
ser man idel skog, bestående till största delen af gran,
därjämte björk, men öfver skogshorisonten och upptagande större
delen af synkretsen höja sig blånande fjäll med enstaka
snöfläckar på sina sluttningar eller i sina skrefvor. Det vid
Enafors ojämförligt mest imponerande af alla ijäll man ser är
Snasahögarnas (af befolkningen kallad »Snasen») väldiga
fjällkägla, som man har framför sig rakt i S.[1] Vid fullkomligt klart
väder kan man urskilja stenkumlet på toppen med den däri
uppresta stången. Snasahögarna utgöra onekligen Enafors’
stolthet och prydnad, och bilden af detta majestätiska fjäll,
som man ständigt ser, hvar man än befinner sig vid Enafors,
inristar sig outplånligt i ens minne, österut ser man de
ståtliga Bunnerfjällen, och hitom dem höjer sig Täljstensbergets
jämförelsevis låga kägla med den nedanför i Handölsälfvens
dalgång liggande, för turister så välbekanta Handölsbyn
med sitt lappkapell, som också synes. At detta håll
kan man äfven skönja Enaälfvens blåa band. Riktar man
nu blicken mera åt h. åt SV. och V., blir panoramat något
mera vildt ödsligt. Man ser då först Blåhammarkläppens
blånande, i jämna linjer sig utbredande, låga fjällryggar in
mot den norska gränsen, vidare det ungefär 4 mil aflägsna,
högst intressanta norska fjället Fongen, bekant för sina väldiga,
långsträckta snöfält, vidare Gluckens breda, något
afrundade topp på själfva riksgränsen och något till höger
därom ser man ett par små toppar, som höra till Stenfjället,
strax på andra sidan om Storlien. Det kan ju vara intressant
för de ärade läsarinnorna att veta, att strax nedanför
detta norska fjäll har man det så mycket beundrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
