Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Stubbarp bodde en änkefru, moder till tre barn: Tora,
Aron och Helena. Hon gifte sig för andra gången med en
man, som hette David. Styffadern var emellertid elak och
önskade blifva af med sina rika fosterbarn. Under
förevändning att dessa skulle bese främmande länder och där
förvärfva ryktbarhet förhyrdes ett fartyg, med hvars skeppare
fadern i hemlighet öfverenskom, att denne skulle tända eld
på det med stenkol lastade skeppet. Så skedde, och barnen
brändes till döds, hvarefter stora flytande stenar förde deras
kroppar i land till olika platser: Tora till Torekov, Helena
till Helsingör och Aron tillbaka till Arilds läge. Den
af-lidnes moder lät då begrafva sonen och till hans minne
uppföra det förut omnämnda kapellet.
Än i dag visas i stranden egendomliga formationer,
hvilka folkfantasien omskapat till människoaftryck. På icke
mindre än tre ställen ser man dessa fördjupningar; den
yttersta dock synlig endast vid lågt lugnvatten. De utgöra
befolkningens stolthet, och hvilken pietet för sägnen de hysa,
visar bäst följande lilla episod. Den längst upp i stranden
belägna och därtill bästa afbildningen var nära att förstöras
af hafsbränningarna. För att bereda vågorna en annan väg
tog en behjärtad man och slog sönder en oväsentlig del af
figuren, hvarigenom det öfriga räddades, och byns befolkning
återvann lugnet.
Om samhällets näringslif gäller ungefär detsamma som
om Båstad, ehuru läget onekligen är bättre ur fiskerisynpunkt.
För ett halft sekel sedan eller så var här ordentligt storfiske
om höstarna med cirka 15 båtar, men sedan sillen dragit
norrut, har denna fångst nedsjunkit till en obetydlighet med
ett par storbåtar. Däremot pågår året om det smärre
hafs-fisket i snipor, dock endast för samhällets och grannskapets
konsumtion. Dessa omständigheter hafva betydligt bidragit
till befolkningens slappnade intresse för fisket, så mycket mer
som andra inkomstkällor bekvämare kunna tillgodogöras.
»Fisket är ett trälagöra», försäkrade mig en gammal
fiskarhustru. Nåväl, hon hade nog rätt; men allting är
relativt. Under hvilka ofantligt mycket gynnsammare förhål -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
