Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säckar tog oss för handlande och nödvändigt ville göra affär,
nå vi Losvägenj vid Veckebo.
Ett par dagar senare lämnade vi Los, följde Voxnavägen
närmare tjugu km. mot söder för att/ öfver Tenskog och
Malungshed, Hälsinglands kanske mest undangömda trakter,
nå Hamra i Orsa finnmark. Skogen ( står så vacker, tyst
och högtidlig, snön har klädt granarna i mjuka, hvita
konturer och rimfrosten hänger som en tjock dimma i luften.
Resliga furor med brunaktig .stam höja sig öfver unga granar
och tallar, och öfverst sitter^kronan tyngd; af glittrande
snökristaller. Än åka vi utför en långsluttande backe för att
komma ut på en myr, nu en enda hvit yta med någraufå
mariga träd, än bär det uppför en skarp stigning och vi
komma in på en furumo, en moränmark, där välijiga
flytt-block. ligga upptornade. Gång efter annan taga vi i
skymningen dessa stora stenar med de mot den hvita snön bjärt
afstickande svarta sidorna för gårdar. Klockan är öfver
fyra och det är redan nästan mörkt. Skidorna glida snabbt
framåt med ett egendomligt knarrande ljud, kilometer lägges
till kilometer och slutligen tindra ljusen från gårdarna i
Tenskog mellan träden. På en liten nästan helt igenyrd
skogsstig fortsätta vi därifrån. Det bär nedför och alltjämt
nedför, snön ligger ej. djup inne i skogen och ofta slinter skidan
mot någon sten. Genom mörkret skymta vi ett väldigt
snö-falt, det är Voxna älf, som här vidgar sig till sjön Malungen.
Ute på sjön är spåret än svårare att följa och ibland fa vi tända
en tändsticka för att ej alldeles tappa bort det. Sjungande
bildas någon långspricka i isen och ljudet dör ut långt borta
som en mullrande åska. Ännu ett stycke’upp-på andra
stranden, och vi äro i Malungshed.
Nu gäller det att få logi, och det^brukar ej vara någon
lätt sak. Hälsingebondens gästfrihet, som förut ej varit
öfver-drifvet stor, har blifvit än mera begränsad genom de senaste
blodsdåden. Jag träder in i den rymliga stugan; vid
bordsändan sitter mor själf, välfödd och kraftig, framför skinkan,
syltan, rödbetorna och den öfriga julmaten. Rundtomkring
i rummet sitter det öfriga folket. Far i gården är ej hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
