Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi följande dag tittade ut, dröp det af taket och
töade starkt. Den vackra vinter med 5—io° köld, som vi
under föregående dagar lärt känna, var tyvärr slut. Hvarken
skidpolityr eller den bästa vallning hjälpte, »glidet» var och
förblef borta. Vi klampade dock i väg och kommo fram till
Björkberg, en liten by, vackert belägen på en väldig glänta
i skogen, och kantadt af välvuxna björkar som det är, gör det
skäl för sitt namn. De tre fjärdingsvägen därifrån till Hamra
blefvo långa, då vi endast fot för fot kunde taga oss fram,
men slutligen blef kyrkan synlig. Kvällen faller på och med
den kommer kölden förbättrande föret, det bär friskt af
nedför backarna till Jäle och efter sammanlagdt 12 mils
skidfärd äro vi slutligen i Sandsjö.
Vi få logi redan i tredje gården vi besöka hos ett
vänligt och snällt folk, och mor i huset ger oss utom mjölk, smör
och tunnbröd en väldig torkad fårbog att frossa på.
Vår mening var att härifrån göra en afstickare till
toppen af Pilkalambinoppi, den högsta punkten i Orsa finnmark.
På toppen af berget finnes vakttorn för att därifrån observera
utbrottet af skogseldar, och vi väntade att där finna en vid
och vacker utsikt. Trots att det fortfarande töade, gåfvo vi
oss dock i väg för att öfver Jordvallen söka nå dit, men
efter nära en hel dags fruktlösa ansträngningar måste vi uppge
försöket och bärande våra skidor på axeln återvända till
Sandsjö. Dimman hängde tät och tung öfver bergsbranterna
och äfven om vi kunnat nå upp till toppen af berget hade
vi ej fatt se något.
Efter många om och men funno vi en man, som var
villig att skjutsa oss de 7 milen ned till Orsa, dit vi
hoppades hinna ännu samma natt. Vi anade icke då, att vi först
två dygn senare till fots skulle göra vårt intåg i Orsa.
Tim-merdrifningen hade ännu ej börjat i skogarna, på vägen låg
snön meterdjup, och det enda, som antydde den, var någon
fotgängares halft igenyrda spår eller de mycket smala farorna
efter de här brukliga skidorna. Snön ligger djupare ju längre
söderut vi komma, snart orkar hästen endast gå 30—40 steg
åt gången. Efter tre timmars färd är han alldeles förbi och
Svenska Turist/örevingens Årsskrift, 1903. *9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
