Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensam orre i en trädtopp skakar, skrämd af bjällerklangen,
brådt nattens snö af vingarna.
Det är ännu mörkt när vi passera Nappokask, där Ore
älf kastar sig nedför en tio meter hög, tvärbrant klippa. De
sista dagarnas töväder har redan gett fallet detta vredgade,
hotfulla mullrande, som i vårflodens vattenflöden skall nå sin
fulltonighet.
Vid Kvarnsberg nekar vår skjutskarl att följa oss längre,
och då det fortfarande töar lämna vi tillsvidare våra skidor
och besluta oss för att försöka till fots taga oss fram de 43
km. till Orsa. Det rika Orsa har råd att bygga dyrbara
landsvägar och broar, men att ploga dem till den tid, då de
många körslorna under timmerdrifningen göra vägarna
far-bara, kan ej komma i fråga. I Kvarnsberg vilja vi sända af
några nyårskort, men fa då till svar, att posten endast går
en gång i månaden!
Man sjunker ned nästan till knät i snön och efter öfver
fem timmars plumsande i snön ha vi ej hunnit mer än den
13 km. långa sträckan till Bjugkärnarna. Sedan vi lyckats
bevisa, att vi ej voro rallare på väg till järnvägsbygget,
upp-läts kammaren till oss, gumman dukade fram allt hvad
huset hade att bjuda på: kaffe och den fetaste mjölk, mjukt
bröd och smör, blodpudding och lingon, och i varma bäddar
somnade vi nöjda vid ljuset af den slocknande stockelden.
Tidigt äro vi åter i väg. Vi ha längesedan kommit
in på Orsa vidsträckta besparingsskogar, mest ungskog, små
pygméer mot timmerträden borta på sluttningarna kring
Ten-skog. En enstaka finnby med mörka gårdar och
brunns-stänger, höjande sig öfver taken, ligger här och hvar i
närheten af vägen, annars är det endast den täta skogen, ibland
afbruten af någon myr.
Vid Emån blir det lifligare. Där hålla starka
rallar-händer på med förverkligandet af en del af generalstabens
»inre centralbana» och att med bandelen Orsa—Sveg ge
Härjedalen, den enda svenska provins, som för närvarande
saknar det, järnväg. Det är lif och rörelse, skogen genljuder
af yxhugg, stenhackor och borr arbeta oförtrutet på stenarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
