Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga kvarlefvorna af den stora sierskan lämnat fartyget och
nedsatts på fosterjorden, uppstämde prästerna den sköna
hymnen, som biskopen själf diktat till Birgittas ära och som
här för första gången tonade till hennes lof.
Den börjar så:
Med biskopen och kleresiet i spetsen anträddes efter
någon dags hvila sorgetåget inåt landet och hamnade
slutligen den 28 maj i Vadstena, där de jordiska lämningarna
af heliga Birgitta fingo hvila efter hennes långa vandring
och genomkämpade själsstrider.
Från denna idylliska episod återvända -vi till det
brusande världsvimlet och det krigiska buller, hvaraf tiden bar
flere spår än af det förra slaget.
Under de tider af storm, som Kalmarunionen gaf
anledning till, och under de slitningar mellan konungamakten och
landets infödda adel, som fortgingo under hela 1400-talet
och ännu längre, hade Östgötabygden och däraf ej minst
Söderköpingstrakten med sina rika näringskällor och sin
talrika befolkning stadig känning af tidens betryck, i form af
tunga skatter, utskrifningar, gärder och fogdeutpressningar.
Konungens fogde satt i ro på Stegeborg och utskref sina
utlagor. Den, som tredskade, kastades i »mörkastufvan» i
slotts-källaren, och det starka fästet, som i början af 1300-talet
blifvit uppfördt till skydd för den alltmera uppblomstrande
köpstaden, hvars fartyg kommo och gingo fullastade med
dyrbara laddningar, detta faste blef snart ett hot för staden,
sedan konung Erik af Pommern där insatt sådana fogdar
som italienaren Johan Vale (d. v. s. den »välske»), Johan
Flemming och andra fiender till »folket». Sådant fick man
nogsamt röna ända till dess att Engelbrekt bröt udden af
Birgitta vas gracie;
Rora celi pietatem,
Stilla vite puritatem
In vallem miserie.»
»Rosa rorans bonitatem,
Stella stillans claritatem,
öfver sättning.
»Ljufva ros, som vällukt sprider,
Stjärna klar i mörka tider,
O Birgitta, moder kär;
Gjut mot jordelifvets smärta
Himlens klarhet i vårt hjärta,
Som vår själ mot ljuset bär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
