Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten te sig för vårt öga. Vår vana vid sådana bilder gör
emellertid, att vi nu merendels föredraga dem framför t. ex.
träsnitt, som i nämnda afseende bättre motsvara vårt ögas
uppfattning af kontrasterna mellan dagrar och skuggor.
Dessas öfverdrifna framträdande på fotografien förefaller
mången af oss numera naturtrognare, hvartill också nog
bidrager den gängse föreställningen om fotografiers i allmänhet
exakta återgifvande af föremålen. (Jfr t. ex. försättspl. n:o i
»Utanför Strömstad»).
Ju starkare de associerade intrycken äro, desto lättare
undgå oss fel i de bilder vi betrakta. Månskensstycken äro
ju i allmänhet, och af lätt insedda skäl, starka
stämnings-bilder; man finner dem ofta gå mycket bra och vara
omtyckta trots grofva fel i framställningen. Månen kan å dem
förekomma i faser och situationer, som äro fysiskt omöjliga,
utan att vi observera det. Exempel härpå finner man lätt
icke blott på de vanliga månskensvykorten, utan äfven
stundom hos konstverk af högre rang. Äfvenså i poetiska
naturmålningar, såsom hos Stagnelius: »Ren öfver västliga
kullarnes topp fullmånen sig höjde». Den rytmiska versen
och den uppstigande månen sätta oss genast i en sådan
poetisk stämning, att vi icke alls lägga märke till det
ovanliga fenomenet, att fullmånen går upp i väster.
Det skulle icke sakna sitt intresse att i detta
sammanhang litet närmare gå in på naturmålningarna i
skönlitteraturen, men utrymmet medger endast några korta
anmärkningar för att visa, huru äfven där, och det i ännu högre grad,
idéassociationerna äro det väsentliga. Strängt taget är det
i litteraturen alldeles uteslutande på associationens väg, som
vi fa någon uppfattning af naturen. När vi se eller höra
orden »augustimånsken», »norrskensnatt», »furors sus» och
för öfrigt hvilka ord som helst, så är det ju tydligtvis blott
i den mån de af oss förut varit förknippade med eller kunna
förbindas med motsvarande företeelser och föremål, som de
kunna leda våra föreställningar på dessa och därigenom
blifva begripliga. I och för sig ha orden, vi må nu
uppfatta dem med öron eller ögon, intet gemensamt med be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
