Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt och Luther orätt; huru hans tvifvel ibland t. o. m. gällt
människans odödlighet och läran om de eviga straffen och
mycket annat, som prästen predikar, »men»—slutade han —
>skall icke jag, som är en okunnig fjällman, ändå tro hvad
prästen lär, han som är en boklärd man?» — Det blef åter
en paus, och tankarna gingo troligen vida hos både honom
och mig. Vi kommo till en bäckrännil, som porlade fram
mellan en yppig vegetation af storbladig Aconitum och
blommande Mulgedium. Där slår han sig ned, kastar af sig
näf-verkonten, dricker en klunk ur bäcken och så börjar han
utan preludier att i ett bildrikt språk, med en flykt och
inspiration, som jag ej alls är mäktig att beskrifva, måla
lif-vet efter detta, sådant han föreställde sig det. Det var
härliga solbelysta fjällvidder, grönskande sluttningar och örtrika
dalar med kristallklara källflöden, där gingo präktiga
renhjordar, som aldrig ofredades af björn och varg, där var
ständig sommar och solglans, och där visste man intet om
köld och stormar, om trötthet och vedermödor. — Det var
en stund som jag aldrig glömmer, då han satt där nästan
dold af den frodiga och högväxta örtvegetationen, i
fullständig extas och med lifliga åtbörder på sitt egendomligt
bildrika språk målande en värld, som motsvarade hans
skönhetsideal. Tydligtvis hade det vackra fjällpanorama, som
då omgaf oss, jämte vårt föregående samtal väckt
idéassociationer, som utlöste sig i denna visionära naturmålning.
Kanske far som en medverkande faktor medtagas, att han
var i en något exciterad stämning på grund af ett par supar,
som man trakterat honom med, innan vi lämnade vårt
nattkvarter. Lika plötsligt som han börjat, återkom han till
verkligheten; tyst trädde han åter på sig konten och återtog
den afbrutna marschen. Han var numera ganska
förbehåll-sam; på mina frågor, om han föreställde sig lifvet efter detta,
såsom det nyss blifvit måladt, svarade han endast, att »de
gamla kanske ibland tänka så». För öfrigt fick jag det
intrycket, att han icke var mycket medveten om hvad han
nyss förut under inspiration talat.
Liksom olika samhällsklasser och folk ha olika skönhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
