- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
41

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag skäms. Det är svåra brister i min uppfostran —
brister som nog kunde ha afhjälpts för länge sedan, om min
företagsamhet och vandringslust varit större.

Nog för att jag längtat till fjällen, och nog för att jag
ofta känt lust att se efter, hvad Siljan går för och om hon
förtjänar sitt rykte.

Det har bara inte blifvit af. Men nu har jag skämts nog,
nu skall min uppfostran fulländas och jag skall smaka af både
fjällen och Siljan.

För att sedermera, en gång i framtiden, ta dem på
allvar och kunna bjuda mina läijungar — d. v. s. mina
lär-giriga ungar — på dessa starka, hälsosamma rätter.

* *

*



Barometern sjunker.

Han sköt mot höjden för ett par dar sedan käck och
munter, den smidiga silfverstrålen. Nu kryper han neråt och
sjunker och drar ihop sig, ängslig och betryckt.

Hans ängslan smittar, det ser inte lofvande ut, himlen
hvilar grå och tung som bly på höjderna. Men vi äro
gud-skelof inte af snö, vi ha nog fast stomme och nog varmt
blod för att inte kylas af eller blötas upp af en smula regn.

Vi träffas i Ludvika, fyra reskamrater. Rulla fram på
räls och stoppade dynor första dagen — känna oss sålunda
som verkliga fina turister, skämmas inom oss men urskulda oss
med att vi tvingas till detta vår tids egendomliga sätt att
vandra af en annan bland vår tids obehagligaste egenskaper:
brist på tid.

Och på de stoppade dynorna stoppa vi oss fulla med de
sista tidningarnas färskaste småbröd och pickles för att ha
något att lefva på under den hungertid, som förestår och som
skall tvinga oss att försaka alla dylika saftiga läckerheter
och retande njutningsmedel, alla dessa den moderna
kokkonstens spiksoppor och hors-d’oeuvres.

Men när vi stundom blicka ut genom fönstren, se vi
gubbar i klargröna tröjor med bjärtröda ärmar gå och svänga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free