Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänkar, medan ramar och lister och fönsterposter äro
blå-målade. Det är en konstnär som valt dessa färger och som
målat blomstren på skåpens dörrspeglar; en namnlös
konstnär, som endast skrifvit gårdsfolkets initialer och årtalet 1825
på klockfodralets lucka.
Förstudörrarna äro också komponerade af en konstnär —
»Förfärdigade år 1821 under nuvarande bonden P. O. S. och
S. P. D. §§§§§§ Soli deo gloria §§§», som det står på posten
utanför. De ha hvardera tre blåa speglar, den nedersta
enkelt rutig, den öfversta prydd med en i trä skuren gulmålad
sol i ena hörnet, från hvilken tjocka blixtlika strålar sprida
sig öfver det blåa fältet. Och den mellersta har följande
inskrift: »Olof Pehrsson föd 1793, hustrun Brita halvars Dotter
föd 1789, Brölåpsdagen firades Den 24 Juni 1821.»
Vi äro omsider åtminstone halftorra, fa vägvisare och
ge oss ut i regnet igen. Ha tre ijärdingsväg kvar på
knaggliga skogsstigar och öfver våta myrar. Efter en stunds
ansträngande vandring eller rättare sagdt hoppning från sten till
sten och balansering på smala halfruttna stänger öfver kärren
skymtar ändtligen målet, Aksjöbergsvallen, på en höjd öfver
trädtopparna. En brant backe upp — där ligger fäboden
på en grön kulle, som sticker upp ur skogen. Högt och grant
ligger den, med skogar och blåa åsar under och omkring sig
och här och där en glimt vatten, Fågelsjön, Aksjön och ett
par mindre tjärnar.
Vi skölja öfver hvarann med kallt källvatten, slå oss
ner framför brasan i den med Stockholmstidningen och
andra tryckalster tapetserade fäbodstugan och må godt. Vårt
värdfolk är en gråskäggig stillsam gubbe, han röker sin
snugga och muttrar endast emellanåt för sig själf något som
ingen förstår eller svarar på — och hans gumma, en kraftig
och duktig kvinna, som går ut och in i sysslor.
Vi sitta tysta och lyssna till separatorns surr där ute i
förstusvalen. Och när gumman känner sig litet mera bekant,
visar hon oss öfver dörren ett stycke grått timmerträ från
en äldre stuga, den nuvarandes företrädare, med årtalet 1785,
samt en näfverbit, bortskuren från en gammal murken björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
