Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kesande och skrattande, och ett vackert mångstämmigt
klockspel af skällorna, kornas ringa högtidligt med grof
basklang, kalfvamas och farens och getternas klinga muntert
med finaste silfverklang.
Den väntade dröjer, vi göra en tur öfver älfven. Där ligger
en annan gård, Snösvallen, och där visas ättehögen där Härrjulf,
Härjedalens förste bebyggare och höfding, skall ligga
begraf-ven, en björkbeväxt gräskulle. En smålänning har varit där
och gräft men ingenting hittat, hvarken skatter eller ben.
Vid vår återkomst är husbonden anländ, och vi fa stanna
efter en stunds parlamenterande. Han liksom de andra
sneglar litet misstänksamt på oss, de äro inte vana vid gäster,
och kommer någon understundom vandrande, är det vanligen
en rymling, en som af hemliga skäl söker sig till fjälls.
Men han mjuknar så småningom och känner sig tydligen
trygg, vår värd — en kraftig kosacktyp med örnnäsa och
buskiga mustascher — och han blir sittande med oss en god
stund framför brasan i stilla samspråk. Han förtäljer om
deras sträfsamma lif där uppe i obygden, om deras kamp mot
frost och vårflod, mot hård mark och hård tid, och far till
gengäld nyheter från bygden och råd och upplysningar om
hur han bäst skall sköta sin magra, fattiga jord.
Och vi krypa in i de väggfasta tvåvåningssängarna och
sofva — efter att dock en stund ha hållits vakna af doften
från tre stora ostar på bordet bredvid.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
