Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte gynnar oss heller himlen. Den är mulen, grå och
låg, och alltemellan faller ett lätt duggregn. Hvad vi se är
lågfjällets gränslösa, hvilande, väldiga vidd närmast — nyss,
innan vi hunnit toppen, nådde den på en lång sträcka ända
ut till horisonten — nu höjer den sig norrut till en rad
nakna mäktiga åsar och sjunker åt alla andra håll långt i
fjärran sakta ner mot dalarna, bortom hvilka andra grågröna
fjällryggar och djärft böljande skogshöjder resa sig
rundtorn-kring, rygg vid rygg och höjd bakom höjd, skiftande i de
underbaraste dagrar och belysningar.
Och fast de aflägsnaste fjällen äro höljda i moln, fast
inga snötoppar lysa fram och fast vi förgäfves vänta att
Städjan skall lyfta på sin tjocka hufva och hälsa oss, så sitta
vi där länge som förhäxade och känna oss fyllda och
kring-sväfvade af Den Store Anden i denna alla fredlösas fridlysta
helgedom.
Tills vi tvungna slita oss loss ur hans trollmakt och åter
vandra utför, ner mot dalen och bygden.
En falk är den första lefvande varelse vi möta — han
sväfvar i ringar, han hänger långa stunder stilla som en
droppe, stirrande på något rof nere på marken.
Så råka vi åter fjällbjörken — skrämma upp en kull
ripor, det var dem falken lurade på — träffa en bäck som
rinner upp i mossan där uppe i vidden, en treflig kamrat, som
porlar och småpratar, som gör hopp efter hopp och springer
hit och dit i dungarna som en hundvalp i alla möjliga bukter
och slingringar. Vi följas åt länge, skiljas och råkas igen,
han lägger sig gång på gång i vår väg — hoppa, gubbe,
d’ä en bäck, säger han med en tjufpojksglimt i ögat, och
hoppa måste vi.
Utför bär det med fart — förbi fäbodvallen Nysättra,
där vi läska oss med en liter grädde hvar, förbi byn
Öj-wasslans gråa gårdar, genom skog och öfver myr till
Fjät-älfven, som brusar mellan höga barrträdsbevuxna stränder.
En stunds rast där vid Flovallen, så öfver älfven i båt, och
i skymningen äro vi framme vid Östomsjön, midtemot Särna,
behagligt trötta efter en rask dagsmarsch på 5 mil.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1904. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
