Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nades ett hvitt, förtjusande litet ställe, kokett inbäddadt i
en den härligaste rosenbukett, ur hvilken en glittrande
vattenstråle sköt ett trettiotal fot upp i luften. — Af kartan
kunde jag se att det var Röna* af en närstående gubbe, som
välvilligt hjälpte mig vid den vidare orienteringen, fick jag
veta, att det tillhörde kronolänsmannen i orten kommissarien
Harling, och att denne bodde så som inte många andra
här i världen var en reflexion, som jag i mitt sinne gjorde
gubbens hjälp förutan.
Till höger var trakten jämförelsevis öppen, i det att en
af mindre kullar och skogspartier uppfylld terräng småningom
höjde sig upp mot de väldiga berg, som alltjämt stängde
utsikten mot norr. I en frodigt grönskande grupp af alar
och björkar sågs midtöfver på andra sidan sjön Östmarks
kyrkas tornspira, och där bortom »Rögdåporten», nu blott
ett femtal fjärdingsväg eller något mera aflägsen och med
särskildt Rännbergets branta sluttningar framträdande; en
grönblå fondridå af kolossal effekt.
Jag blef som sagdt stående inför denna anslående syn,
och det dröjde mer än en timme, innan jag kunde slita mig
från platsen. Nedanför pågick på ängar och på gärden
landt-folkets arbete oförtrutet, och ingen tycktes det ringaste
fästa sig vid den syn, som tilltalade mig så lifligt. Till sist
måste jag dock bryta upp och ånyo ge mig på vandring,
men jag gjorde det dröjande och ogärna. Redan innan jag
hunnit många steg utför den åt vänster från Millmark ledande
backen, skymdes utsikten åt Rögdåporten af närmare liggande
skogar och höjder, men närhelst jag vill, står den härliga
taflan för min inre syn, och säkert aldrig går den ur mitt
minne.
I fjol (1902) företog jag för att än en gång fa njuta af
de härliga naturscenerierna där — efter 11 års frånvaro — på
nytt en färd öfver Fryknarna och upp till Östmark. Den
uppfriskning af minnena från tidigare fryksdalsfärder, som genom
nämnda resa åstadkoms, har endast kunnat stärka och be-
• Se förs.-pl. N:o 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
