- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
123

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Dans ta demeure hospitali&re

je n’ai pas dormi pendant la nuit,

mais pour tes amis je 1’espére,

que ton coeur n’est pas si dur que ton lit.»

Detta är ju att beklaga sig öfver sina lidanden på ett
både vackert och vältaligt sätt!

Lifvet på sätern flöt idylliskt fram. Vägar funnos
häruppe i skogen inga alls — endast här och där några
tunnsådda, ofta rätt villsamma spår efter kolares och skogshuggares
färder. Någon odlad mark fanns det ej heller på långa håll —
endast skog och vatten. Tidningar, post, telegraf och telefon
saknades också, och man var sålunda i allting hänvisad till
sig själf och till sitt sällskap.

Till vanorna här uppe hörde, att man steg någorlunda
bittida upp — herrar fiskare gifvetvis urbittida — enär, som
man vet, abborrarna nappa bäst vid soluppgången.

Efter uppstigandet förfogade sig damerna vanligen genast
ned till lilla sätern för att ordna frukosten, under det att de
icke fiskande herrarna togo sin första skogspromenad och
pojkarna sitt första bad.

Kom så frukosten och efter den vanligen en längre
skogs-utflykt.

Att ströfva i vilda skogen är gifvetvis ännu härligare än
att gå banad skogsväg. Här måste man dock se noga upp
på väderstreck och vägmärken, ty eljest kunde man, därest
inga vana skogsvandrare funnos i sällskapet, lätt råka vilse.

När man vandrat sig trött och varm lade man sig ned
på någon vacker plats, för att svalka sig och hvila, hvarefter
återfärden till sätern anträddes i så god tid, att man före
middagen hann taga sitt behöriga bad.

Icke minst angenäma voro emellertid måltiderna i lilla
sätern med allt därmed förbundet skämt och glam,
kaffestunderna på verandan, och sist men inte minst de härliga
kvällarna med skiftande färgspel på himmel och sjö, med
barrdoft och trastsång i vaggande, susande, drömmande skog.

Egentligen borde man ha lagat så, att sätervistelsen
kommit att räcka rätt länge, men denna gång var detta af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free