- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
150

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I öfre bygden är det allmänt brukligt att koka eller dojda
(hautoa) åt kreaturen. I pannmuren i ladugården kokas
vatten, hö packas i ämbaren, därpå ihälles varmt vatten och
ett ämbar ställes ofvanpå, hvarigenom ångbildning
uppkommer. Sedan koket svalnat och blifvit försatt med något salt,
gifves det åt djuren, som med begärlighet äta däraf, särskildt
emedan det sträfva starrhöet från myrängarna nu blifvit upp-

KARUNGI KYRKA.

mjukadt och lättare njutbart. Spadet — buljongen eller
hö-extraktet — drickes af djuren. Vid höbrist blandas afrepade
björklöf från de under sommaren hopbragta kärfvarna, renlaf
o. dyl. i koket.

Mycket ofta och nästan i hvarje by råkas numera
separatorer, och separerad mjölk användes både i hemmet och
åt djuren. Skumostberedning förekommer ingenstädes.

Hästen är finnbygdens dragare. Äfven renen far
esomoftast göra tjänst såsom dragdjur om vintern, särskildt hos
den fattigare befolkningen. Efter honom lassas, beroende på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free