- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
153

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt mer eller mindre grant målade mjölkbunkarna ser man
ofta ett 20-tal fyllda bunkar, som förtäras i tur och ordning
efter sin ålder. Dessa bunkar äro laggkärl om 1—1 1/2
kannas storlek. När finnen kommer hem från marken, värmer
han sig först framför brasan i den stora pörtspisen och röker
en pipa, hvarpå hustrun sätter fram surmjölksbunken eller
en skål med piimä samt därtill bröd — här har då
husbonden (isäntä) fatt ett mättande mål af värdinnan (emäntä).
Piimä, hvars ålder öfverstiger
14 dagar eller en månad, blir
gärna besk och sticksur, men
är icke förty ett omtyckt
födoämne. Om han så hafva kan,
medför finnen alltid till
arbetsplatsen en hjärtformig träflaska
eller lägel (leilt) med surmjölk
och tar sig emellanåt däraf en
klunk vid måltiden i
timmerkåtan eller vid stockelden. För
att hafva tillgång till den kära
surmjölken under arbetet vid
utängar eller fiske vid aflägsna
träsk, kör husbonden på sista
föret t. o. m. ut hela fat med
surmjölk i marken och sänker
dessa i »kallkällor», naturliga
källor i skog eller på myr.

Smöret (vai) är grofsaltadt och
bevarar mer eller mindre väl
(beroende på olika grad af bearbetning och tvättning)
surmjölks-gräddens karakteristiska smak. Fattigare finnar anse sig
emellertid sällan ha råd att äta smör, utan använda i stället
finhac-kadt och saltadt fett som sofvel till brödet. Abborre, mört
och småfisk fiskas i dyträsken, saltas i tunnor och surnar
därstädes, enär insaltningen afsiktligt icke göres tillräckligt
grundlig. Denna surfisk (happakalä) är i finnbygden en omtyckt
spis, ehuru främlingar knappast kunna fördraga ens den ve-

FINSKT BONDFOLK FRÅN NEDER-TORNE
SOCKEN. (KVINNAN MED LÖST
SITTANDE KOFTA OCH FLÄTA,
LvESTADI-ANSKA DRÄKTEGENDOMLIGHETER).

Fot. af Mia Grkkn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free