Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De se så fredliga ut, våra skogar. Men innanför brynet
torna upp sig vilda massor af flyttblock, bergfasta hällar skjuta
upp kala sidor, på hvilka man kan iakttaga isens kraftprof,
ty då den norra sidan alltid är afrundad, liksom slipad, så
är den södra ojämn och skroflig.
Dessa »nakna» hällar äro delvis skönt beklädda. Den
som älskar mossor och lafvar finner här en mångfald arter,
som stundom komma stenblocken att skifta i vackra bleka
färger; ibland ge de här och där nedhängande tufvorna af
Lichen glaucus hällarna likhet med gamla murar. Hvarje
sådant skogspass är ju också som en naturlig befästning.
Det är ett rikt och vackert land, denna del af
Västmanland. Det är frigörande att en sommarafton åka fram längs
den väl hållna landsvägen mellan t. ex. Kumla och Sala;
man glädes öfver de väl byggda gårdarna, ej längre
»bondgårdar» i gammal mening, utan prydliga landthem, med
omsorgsfullt vårdade trädgårdar, klippta häckar, hemväfda lätta
gardiner innanför, markiser utanför fönstren, här och där
flaggstång på gårdsplatsen samt böljande, doftande sädesfält och
klöfvervallar rundt omkring.
Detta är en vederkvickande sommarsyn.
Men när hösten kommer med sina ihärdiga störtskurar,
då framträda vissa afvigsidor: de smutsiga vägarna, på hvilka
man har så svårt att taga sig fram, de mångenstädes långt
ut mot senhösten kvarstående vattendränkta sädesskylarna, det
tunga mörkret, mot hvilket denna årstid stadens upplysta gata
ter sig så hemtreflig — men detta är ej en egendomlighet
för denna slätt, ej endast för svenska slätter, utan är nog ett
gemensamt drag för all världens landsbygd.
Den resande, som helst i vagn nu färdas öfver denna
slätt, skall emellertid fa ett bestämdt intryck af att den tid är
förbi, då man med öfverklassnedlåtenhet talade om »bönder»
som om ett i kultur tillbakablifvet släkte; den gamla tidens
»bonde», det vill säga den träget men slentrianmässigt
arbetande, den själfständige men dock medborgerligt okunnige
jordägaren, är nu en vaken, driftig landtman i full fart att
eröfra sig en ny ställning äfven inom det sociala lifvet. —
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
