Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hissas upp i tunnor, liksom man vid drottning Kristinas
ståtliga schakt ännu uppfordrar blymalm.
Men Knektschaktet är fylldt med grofbult, och
byggnaden öfver Karlsschaktet står där röd och förfallen med det
konungsliga namnchiffret i gult på den murknande väggen.
Strax bakom de stora varphögarna vid detta schakt går
en bred, djup fara, igenvuxen af sälg, al, rönn och bräken.
Det är det gamla limstensbrottet, som slingrar sig fram
genom skogen, tills det utmynnar i ett stort öppet brott,
bländ-hvitt i solskenet och brännhett. Salberget är ännu icke utan
skatter; det måste hvila betydande värden i denna skimrande
vackra sten, än rent hvit som alabaster, än skiftande i grönt
och rödt, i gult och blått. Och man tycker, att detta
kalkbrott når öfver en oändlig vidd, innan man kommer fram till
de granithällar, som liksom afbryta det. Hettan och glansen
äro så starka, att man känner sig nära att svimma, och härligt
är det, då man åter når den svala skogen med dess mjuka,
rika blomstermatta. Det är ännu morgondagg i gräset, och man
tjusas af detta rena, friska, sköna Sverige, nu i vårens tid så
fylldt af liljekonvaljers doft, så fritt från kontinentalt
kulturdamm.
Längs vägar och stigar och midt inne i skogen ligga
gruftorpen, i allmänhet nätta och snygga, med blommor i de
öppna fönstren, ur hvilka rentvättade barn med sköna
skogs-ögon beskåda vandraren; den svarta grufmyllan är god: »från
grufvan» får man alltid tidig potatis och tidiga kycklingar;
i stenbacken äro syrenberså och krusbärsland, och i stenröset
växa lamium, anemoner, svalört och geranium.
Botanisten skall för öfrigt i denna rika växtlighet kunna
finna flera i dessa trakter mera ovanliga blommor: så i
skogsängen vid Stamperstorp, där Kung Karls spira sträcker upp
sin höga, raka stjälk med dess långa, ljusgula och i spetsen
blodröda blomläppar; vid »Gröna gången» växer den lilla raka,
gulgröna myggblomman och å gamla bergskansar här och
hvar finner man den gula, fjälliga och bladlösa tallörten. —
Emellertid glesnar nu skogen, och man står vid
landsvägen mellan Salbohed och Sala; den korsas af en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
