Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okänd, såvida han ej är identisk med den Eskil (Larsson),
som enligt förefintliga intyg äfven var med om att upptaga
Huskölen. På skogarna mot Loos vid Ösjön nedsatte sig
Lars Tomsson Haettera. Alla uppgifvas de ha kommit från
Ra(u)talampi socken i Tavastland.
Om den ovilja från de bofastes sida, som kom de
jagande och svedjande främlingarna till del äfven här, och de
stridigheter, som på grund däraf fÖrefÖllo dem emellan, lefva
ännu berättelser. Sina vedersakare sökte finnarna emellertid
ställa tillfreds med utbytet från de gifvande svedjefallen. Så
gaf Grels Eriksson enligt ett ännu befintligt bref till
omgif-vande byars åboar 14 tunnor råg för att trygga sig i
besittningsrätten af Huskölen eller Finnan, som nybygget vanligen
benämnts.
Snart finna vi en betydande välmåga utveckla sig bland
de idoga nybyggarna, i synnerhet i Huskölen och Gåssjö.
Ar 1756 skattelöstes dessa ställen liksom ock
Bjömbergs-torpet. De fattigare bland dem läto ej sällan utskrifva sig
till knektar antingen för egna roterade torp, eller mot lega
af socknens rotebönder. Förste åbon i Ösjön Lars Haettera
berättas sålunda hafva tagit lega som soldat, då han 12 år
bebott torpet. Äfven hans son Erik »drog ut i knektefard»
under »Stora ofreden». Båda blefvo borta i kriget.
I motsats till hvad som berättas om de invandrade
finnarna på andra håll antogo de här bosatta fort nog
svenskbefolkningens språk och seder, hvartill orsaken väl i första
rummet var ett närmare grannskap med denna än hvad t.
ex. fallet var i de värmländska finnskogarna. Redan i slutet
af 1700-talet hade finskan alldeles upphört att talas vid här
varande finnbyggen. Helt och hållet utplånade äro dock ej
finska plägseder och bruk ännu. Så ser man bort »på
skogen» kvinnorna bära barnen i s. k. »kassar» eller af näfver
flätade aflånga korgar, såsom finngummorna förr i tiden
gjort, och för icke länge sedan var »motti», den bekanta
finngröten, en stående rätt där under slåttanden.
På några af finnbyarnas områden möta ock åtskilliga
ortnamn, erinrande om de första bebyggarna. Sådana äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
