Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åarna var väl fisket också af betydenhet, såsom man kan
förstå af de tvister därom, som då och då komma före i äldre
dombokshandlingar. Noggranna bestämmelser om fiskebruket
rådde också förr, afseende icke blott de enskilda
fiskeägarnas rätt utan ock fiskens förökelse och skydd. Äfven jakten,
i synnerhet stordjursjakten, var afsevärd, alldenstund
Hogdals-skogarna varit rika på älg och björn, och af skogsfågel
gillrades och sköts betydligt, som afsattes vid de utresor,
allmogen vintertiden företog till sydligare orter. Länge var
lintillverkning också en inkomstkälla.
Något större och allmänt välstånd kunde befolkningen
visserligen icke hämta ur dessa förvärfskällor, synnerligast
som frosten nästan årligen härjade åkrar och svedjeland.
Men förnöjsamhet och trefnad voro inga sällsyntheter i de
små grå gårdarna på fäderneärfd mark.
Ett oanadt omslag i de rådande förhållandena inträdde
under senare hälften af det förra seklet genom
timmerrörelsen. Ingenting har så mäktigt gripit in i de norrländska
skogsbygdernas lif som denna rörelse. Förr undangömda
och sällan besökta vildmarksbygder, blefvo genom de på 1850
—60-talen började skogsköpen och afverkningarna orter, dit
annorstädes ifrån penningar och folk inströmmade och med
dem nya seder, nytt lefnads- och åskådningssätt. Så ock
här. Af det fattiga Högdal blef det rika Högdal — eller kunde
ha blifvit, därest icke med penningen kommit dess så vanliga
följeslagare, lyx och öfverdåd och en blind förtröstan till
penningens allena lyckliggörande makt. Huru ofördelaktigt detta
inverkat på det sedliga och visserligen också ekonomiska
lifvet, är allt för uppenbart och torde blifva det än mer.
En kris kan icke uteblifva och är redan märkbar. Men det
är att hoppas, att den hurtiga och intelligenta befolkningen
utan större nöd skall genomgå den, äfven om dess gamla
oberoende icke så snart eller ens någonsin skall kunna
återvända.
I afseende på bygdens yttre öden i senare tid må
erinras om att den kyrkliga förbindelsen med Hafverö upphörde
1813, då denna socken afskildes till eget pastorat, men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
