Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick derpå strax och sjelf utsökte 12 hurtige och jemnstora karlar, med
hvilka jag skyndade mig tillbaka till båren, och indelte karlarne så, att
6 man allt jemt skulle bära i sänder. Jag föreställde dem, att det varit
en bra officerare de hade att bära, skulle således varsamt ocb
försig-tigt söka att komma den ojemna vägen fram; det de ock lofvade, icke
vetandes då hvem det var de skulle bära ej eller frågade derefter.
Härpå togo sex man båren på axlarne, de öfrige 6 man följde
efter. Jag gick stundom och höll handen i båren, och stundom
fram-manför, att utfinna, hvar terrängen var beqvämligast att komma fram.
Då vi vid pass några hundrade steg gått, träffade jag en min bekante
gode vän, fortifikations-kaptenen Schultz (sedermera öfverstelöjtnant,
adlad och kallad Nordencreutz, men beklagligen massakrerad i
Finland). Han hade varit med i tranchéen, då kungen blef skjuten och
visste således hvem det var, som bars på båren. Honom frågade jag,
om han hade sig den bästa vägen bekant, hvar man säkrast med båren
kunde komma fram till stora batteriet, efter jag icke tilltrodde mig det
så noga veta; hvartill svarades Ja. Då jag anmodade honom att följa
med och gå före båren, det han strax gjorde, och jag förblef stadigt
vid båren.
Sedan vi nu gått ett temmeliget stycke fram, förmärktes, att
kaptenen hade förfelat vägen och gått för mycket åt vänster, hvarigenom
hände, att vi kommo fram till en hög och ganska brant jordbacke, der
vi oumgängligen skulle utföre eller ock vända om igen att söka en
annan väg. Under denna branta backe lopp en landsväg utmed elfven
framtill staden, som var oss ganska nära. Här öfver blefvo vi nog
bestörte, och villrådige hvad göras skulle; låto alltså litet nedsätta båren,
och på det soldateme inte måtte höra hvad som taltes, gingo vi
af-sides. Kaptenen ville, att man skulle vända om och gå ett stycke
tillbaka att söka en annan och säkrare väg, ty man visste, att nedanföre
jordbacken, så nära under staden, som oftast gingo danska patruller,
och således nog osäkert och äfventyrligt. Hvaremot jag gjorde
åtskilliga invänningar, och kommo ändteligen öfverens att gå utföre den
branta jordbacken. Jag förmanade då soldaterne att använda all
akt-samhet, så intet den döda, käcka officeraren fölle af båren, det de nog
lofvade, men illa efterkommo.
Vi makade oss derpå, efter suedden af branta backen, så sakta
utföre, då jag med 2:ne soldater höllo emot den hällande sidan af
båren, så mycket görligt var; men då vi kommo på det brantaste, hände
af karlarnes oförsigtighet, att konungen hvälfde öfver den ena, åt mig
lutande bår-armen, uti mina armar, dock så, att kroppen intet kom
alldeles att falla neder till jorden, ty jag blef i samma ögnablick
understödd af soldateme att lyfta kungen upp igen på båren, men de begge
lösa kappor med hatten och peruken, kunde intet hindras att falla af
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
