Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12
VID FREDRIKSHALL.
Som det nu var klart väder och månen uppstigen ett godt stycke
öfver horizonten, starkt lysande emot denna branta backe eller rättare
sagdt jordberg, der vi nu stodo, så hände, att soldaterne kände kungen
och under stor bestörtning begynte att sorla och beklaga sig, sägandes
till mig: Det är en helt annan man än I har sagt. Huru vill det nu
gå med oss? och annat sådant mera. Detta buller gjorde så väl mig
som kaptenen något kymrade. Jag talte dem alltså alfvarsamt och
hårdt till och befallte dem hålla munnen på sig, och icke understå sig
tala ett ord mer, hvarefter de strax tystnade och väl märkte, att jag
intet ville ha mycket ordat härom. Vi satte då, så godt det der på
stället ske kunde, peruken och hatten på kungen och lade kapporna
öfver, fullföljde då resten af branta backen utföre, der vi då bättre
bragte i lag kappor, hatt och peruk.
Vi vore nu nog nära staden på den förr omnämde vägen, der
ofta patrullerades, men funno der allt ganska tyst och sågo ingen
menniska. Gingo alltså vägen fram, tills vi hunno till vår tranchée,
som i början af attacken* var uppförd, åt den trakten under berget
emot staden vid elfven, men vi voro då med b&ren utanför tranchéen,
så att båren måste lyftas upp öfver bröstvärnet till att komma in uti
linien, som allt gick bra och väl, efter soldaterna voro nu mera
varsammare än förut Vi följde då tranchéen ett godt stycke åt, tills vi
hunno till det destinerade batteriet. Jag anmodade då kaptenen att
stiga fram till generalen Schwerin, som var ett litet stycke derifrån
och berätta, att jag nu vore hit kommen. Härpå kom kaptenen strax
tillbaka med befallning ifrån generalen, att konungen skulle föras till
högqvarteret uti Tistedalen, och det den nya vägen, som var gjord för
kanonemes transporterande och var ungefär l/j lång- Annars
be-tjente man sig af en närmare väg till Tistedalen utmed elfven, men
öfver osäkre spångar och bryggor.
Jag öfvertalte nu å nyo kapten Schultz att göra vidare följe med
till högqvarteret, det han ock gjorde; vägen var väl lång men icke så
besvärlig, som den vi hade passerat, och gynnade månan oss, att ju
högre den kom på himmelen, desto mera tillräckligt ljus hade vi.
Under ängslan och bekymmer öfver hvad som denna natt händt,
gingo vi vår väg fram; då, efter en stunds förlopp, kom generalen
Schwerin med dess dräng efter oss ridandes, ärnande sig förut till
högqvarteret. När han då upphann oss, ropade generalen: Hvem gårder?
Jag nämde då mitt namn och berättade, att vi förde en officerare till
Tistedalen, som var blefven skjuten. Dertill svarade generalen: Det
var intet bra, red så förbi och sade: God natt med er! Denna frågan
var endast gjord för soldaternes skull, men de visste då redan hvem
det var, som de buro, dock sade ingen af dem ett enda ord.
Ä 34 nov. . ,
* Den — —— se sid. 203.
5 dec. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
